Hotell Pimpinell

Intill köksträdgården växer vår än så länge allra största buske. Märkligt nog råkar det vara en ros – släktet som vi så gärna rackar ner på. Det är närmare bestämt en pimpinellros, en Rosa pimpinellifolia, och just den här pimpinellen har en historia som ger den existensberättigande flera gånger om.

Rackarns snygg även den 24 oktober

Den stora busken fanns på sin plats i september för åtta år sedan, då vi kom till Arboarkticum. Redan då var det en rejäl planta, och eftersom hösten 2001 var varm och solig remonterade den som bäst just då med vita honungsdoftande blomsterskyar – som en välkomsthälsning till oss, kan man ju lite sentimentalt hävda.

Huvudentré till Hotell Pimpinell

Flera år senare fick vi veta att den planterats på sin plats i slutet av åttiotalet av en tidigare fastighetsägare. Det har berättats för oss att rosen ursprungligen är ett skott från denna persons mors födelsehem i Stora Tuna i Dalarna, och hade följt sin ägare genom livet i olika trädgårdar och till och med flera säsonger som balkongros i en hink.

På senare år har det täta snåret fått en ny uppgift: det tjänar som bostad åt Arboarkticums bofasta flock sammetsbruna pilfinkar. Därinne i snåret tillbringar pilfinkarna stor del av sin tid, året om, och den som arbetar i köksträdgården får åtnjuta deras sociala förmåga och konversationskonst. De har för övrigt döpt om sitt hemmafort till Hotell Pimpinell - eller, populärt kallat, Pippinellet.

För att spinna vidare på det sentimentala, som inte ligger långt bort en urbota grå höstdag som den här, delar vi med oss av pimpinellens juniblomning för på dagen fyra månader sedan.

24 juni - bara åtta månader kvar till nästa gång då...