lördag 31 december 2011

Solvarvet fullbordat

Nä, det blev inte snö den här månadsbilden heller. I fjol låg snön tjock redan
den 31 oktober. Så här ser Arboarkticum ut 31 december 2011.

31 januari

28 februari

31 mars

30 april

31 maj

30 juni

31 juli

31 augusti

30 september

29 oktober

30 november

Återstår bara att önska er alla ett verkligt Gott Nytt Trädgårdsår!

torsdag 29 december 2011

Julklapparnas julklapp

Vissa arboarkticer har uppenbarligen, mot alla naturlagar, varit otroligt snälla under 2011. Ni anar inte vad som låg under granen i år...

Här är presenten som gör att vi inte förstår hur vi överhuvudtaget har kunnat existera tidigare - än mindre kalla oss trädgårdsnördar: En Gardening Box från brittiska Moleskine!

Vad döljer sig i detta vackra omslag månntro..?

Flås, detta börjar se mycket lovande ut!

Vackert inbundna häften?
Det står Gardening Pockets på den ena! Nu dånar vi snart!

Och det är precis vad det är! Ett fröarkiv med tillhörande fröpåsar
(här får nog bara våra allra mest exklusiva fröskatter förvaras).

Den andra volymen är en anteckningsbok - en Gardening diary,
med förtryckta kapitel för Plants, Design, Visits, Garden Log etc.
Blimey, this is adorable!

Och sist i häftet plats för egna kapitel
- med förtryckta klistermärken att fästa på flikarna.
Den lyckliga ägaren är övertygad om att denna tingest är
förutsättningen för ett lyckat trädgårdsår 2012.

Är någon en liten smula avundsjuk, så säg? :-)

onsdag 28 december 2011

Julkotten

Den minnesgode läsaren vet att arboarkticerna gärna slaktar sin julparafernalia i form av oönskade julgrupper, nötskålar och fruktkorgar och i stället använder innehållet som utsäde. Julen 2011 utgör därvidlag inget undantag. Med en nattemperatur på +10 grader natten mellan annandag och tredjedag jul tyckte vi att turen äntligen var kommen till den kottelika rosettfrukten - vi syftar förstås på ananasen, Ananas comosus.

Julblomma 2011

Om man bortser från det faktum att denna växt helst vill bo fuktigt i sydamerikanska tropiker är det faktiskt ganska lätt att odla den. Det är bara att skära av toppen på frukten och sätta den i såjord så rotar den sig snart och börjar producera nya blad. Efter tre år kommer i ideala fall en ny frukt och plantan dör - men då är det ju bara att börja om igen. Snacka om att både äta kakan och ha den kvar (arboarkticerna äter ju som bekant inte så gärna frukt men äger förvisso en flaska ananassprit från Christmas Island, vilken ger inspiration till nya användningsområden :-=).

Vad få tycks känna till är att ananasen, trots sitt tropiska ursprung, tål en hel del stryk i form av kyla och frost. Det gör att den rimligen skulle kunna gå att plantera ut på friland i de mildaste delarna av landet. Att under dessa förhållanden räkna med att få frukt är dock tämligen utsiktslös. Till och med i England är detta så ovanligt att det omskrivs i tidningarna när detta sker.

lördag 24 december 2011

Tajgan kommer?

Som vi berättar på vår hemsida (i beskrivnngen av Pinetet) finns det ingenstans några naturliga barrträd i Arboarkticum. Samtliga koniferer, och de börjar bli ganska många nu, är egenhändigt planterade och de påträffas numera lite överallt i trädgården, alltså inte bara i de tre pineta som ursprungligen var tänkta för detta. Just blandningen av lövträd och barr i olika färg och form har vi numera kommit till insikt om är det som skapar verklig dynamik i en park.

Däremot stämmer inte längre påståendet om att det inte finns några naturliga barrträd hos oss. Vi har ganska nyligen varseblivit att både gran och tall självsått sig i pallkragarna, där myntornas krig sedan många år rasar i Körsbärslunden.

Små självsådda granar ertappade i en av myntalanden

Vi antar att det här betyder att vi nu borde ansluta oss till alla som fruktar för att det försurande barrskogsbältet ska breda ut sig än mer över den fennoskandiska halvön. Fast... kanske inte ändå? Särskilt inte som jordlagret i pallkragarna inte är mer än någon decimeter. Än dröjer det nog innan vi är självförsörjande av julgran. Var välkomna kära vänner!
 
God Jul alla läsare! önskar arboarkticerna med en bild på granen Carema
(just granen som står på denna plats uppkallas alltid efter någon känd skurk).

onsdag 21 december 2011

En hälsning från södern

Dagens text var ämnad att handla om julgranar. Och det kommer den väl att göra också, om än inte på det sätt som det var tänkt. Den texten får vi ta på julafton i stället.

Arboarkticerna håller sig med många julträd av allehanda slag. Vad ska man annars göra med allt ärvt gammalt julpynt? Dessutom behöver vi alla avfallna barr vi kan få för att kunna jordförbättra det så kallade Surtorget i Lunden. Endast ett av julträden är dock korat till att bli årets huvudgran. I år blev den en präktig kungsgran som lystrar till namnet Smisk-Olle, efter den kände Reeperbahnsångaren med samma namn.

Smisk-Olle - årets huvudgran

Kungsgran kanske låter svenskt men det är det ju som bekant inte. Nordmansgran, som trädet också kallas, härstammar från sydöstra Europa och framför allt Turkiet. Och även om det med fördel skulle gå att odla dem på julgransplantager även i vårt land görs det inte i någon högre utsträckning. Som vanligt är det Danmark som står för merparten av granexporten hit - vilket känns lika logiskt som att Sverige är en stor exportör av tulpaner till Holland, sand till Saudiarabien och wienerbröd till, just det, Danmark.

Vi har ingen större anledning att ifrågasätta huruvida även Smisk-Olle vuxit upp på en dansk plantage. I vart fall är det som vi tidigare berättat ovanligt med naverlönnskogar i vårt land och denna lilla hälsning från sydligare breddgrader seglade ner på salsgolvet när vi klädde Olle igår kväll:

En hälsning från en julgransplantage längre söderut,
uppenbarligen belägen i en naverlönnskog


söndag 18 december 2011

Mossoffer

Julen står för dörren och på själva dörren hänger som brukligt årets krans. I år blev det visst en i mossa.

Mosskrans från Tobo julmarknad

Men ser inte kransen lite sliten ut redan? Vad är det som har hänt?

Nja, så här ska det inte se efter bara ett par veckor!

Det har bestämt varit tjuvar i farten och vi tror oss ana vilka de är. Otacksamma snyltgäster! Och er plöjer vi ner en förmögenhet motsvarande BNP i en liten bananrepublik på att utfordra året runt! Bah! Nu blir det ingen kokosnöt till jul. Så det så!

Samtidigt i en närbelägen fågelholk

onsdag 14 december 2011

Knopptoppen avgjord!

Jovisst blev det favoriten Leonard Messel som sopade hem Knopptoppen 2011/2012. En djuplodande segerintervju kommer inom kort på en blogg nära er. Men nu ska vi i stället koncentrera oss på de tappra som hjälpte till att kora en mästare i år. Eftersom ni var så få gör vi det lite roligare än att bara lotta ut priset till en av er. Vi kör lite tärningsdueller i stället. Regler är enkla. Försten till två segrar (lika slag går om) går vidare till nästa nivå. Förloraren får komma igen nästa år i stället.



Lotten har fått avgöra vem som möter vem:

1. Annika Christensen
2. Anna-Karin, Landet Krokus
3. Madame C
4. Nilla|utanpunkt
5. Hans i Brännberg
6. Helens trädgård
7. Eva
8.Mimmi


---



Okej då kör vi!
Dags för kvartsfinal 1 mellan Annika Christensen och Anna-Karin, Landet Krokus.
6-1, 2-5, 6-3
Annika till semifinal 1

Kvartsfinal 2 mellan Madame C och Nilla|utanpunkt.
5-1, 3-6, 1-1, 1-1, 6-4
Jämnt och hårt men småländsk sisu slog brittisk charm den här gången.
Madame C till semifinal 1

Dags att vända blickarna mot den nedre planhalvan.
Först ut ett norrländskt lokalderby:
Kvartsfinal 3 mellan Hans i Brännberg och Helens Trädgård.
1-4, 1-6
Snabb seger till Piteå!
Helens Trädgård till semifinal 2

Dags för dagens sista kvartsfinal,
två damer som kallar sig Eva och Mimmi.
1-3, 4-2, 4-4, 6-1
Eva till semifinal 2

---

Då är det redan dags för semifinal 1,
mellan Annika Christensen och Madame C.
4-5, 1-4
Näe Annika, tyvärr gick det inte den här gången heller :-(
Madame C till final!

Dags för semifinal 2,
mellan Helens Trädgård och Eva.
3-2, 4-4, 4-5, 2-1
Eva vann en rafflande duell igen och går till final.

---

Tatta-taaaa!!!
Finaldags.
Till vänster Madame C, till höger Eva.
1-1, 4-4, 1-6, 1-5!!!

Grattis Eva!
Nu återstår bara att ta reda på vem du egentligen är. Den enda Eva vi känner till som brukar läsa vår blogg är Eva, som driver plantskolan Odlargädjen utanför Eskilstuna. Är det du som varit inne och röstat på Knopptoppen? Du kan väl höra av dig och bekräfta. Svara här eller skriv till kontakt@arboarkticum.se så ska du se att tomten nog ska klara av att leverera ett arboarktiskt vinpaket ända hem till en brevlåda nära dig.

Dammiga prispavor på väg

Återigen stort grattis till Eva och tack även till alla andra som deltagit i omröstningen och orkat läsa ända hit!

måndag 12 december 2011

Viktigt meddelande!

I morgon är det redan Lucia. Det betyder också att det är sista dagen att rösta på årets Toppknopp. Intresset för tävlingen har väl inte varit sådär överväldigande i år. Endast elva röster har inkommit (av vilka en är vi själva), och alla av dessa har inte ens gett sig till känna. Synd, tycker vi, eftersom det står ett tungt paket här och väntar på att bli utlottat. Aldrig har det varit lättare att vinna Arboarkticernas erkänt fina Toppknoppspris!  Så sätt fart nu!

Mika-El says

lördag 10 december 2011

En försmak om vad som komma skall

Natten till lördagen kom den första snön nedseglande över Arboarkticum.

Nånting vitt och blött har dråsat ner från himlen...

Visserligen täcker den knappt det klippta gräset, men likväl finns den där. Åtminstone än så länge. Redan nästa vecka lär det visst bli rejält blidväder igen och vi kan åter få njuta av en grön Lucia. Kanoners!

...men det har redan börjat smälta

Låter vi en smula tykna kan det bero på att vi faktisk skulle kunna tänka oss att uthärda en smula snö för närvarande. Eftersom nattemperaturen redan varit nere på nio minusgrader i veckan skulle ett skyddande täcke faktiskt vara mer än välkommet. Alla våra växter begriper som vanligt inte sitt eget bästa. Nektarinen till exempel när inga som helst planer på att göra sig av med sina helt opåverkade gröna blad. Vi har varnat henne, men hon har valt att inte lyssna på det örat.

Fröken nektarin är kanske väl stursk efter att ha klarat den senaste
vargavintern galant. Att detta kan ha berott på snötäcket vill hon inte
riktigt tro på.

onsdag 7 december 2011

Borta på vinden

Vi har erkänt det tidigare så det är väl lika bra att stå fast vid den bittra sanningen - Arboarkticerna fuskar! En hel hoper av våra kinkigare växter slipper övervintra utomhus i den bistra zon 4-kylan. Det gäller framför allt lite mindre lignoser som vi inte riktigt tycker är mogna att flytta ut från hemmets trygga vrå ännu. Några andra av växterna, som olivträd, nerium och bougainvillea, lär det väl aldrig bli aktuellt att plantera ut pemanent (såvida vi inte köper en trevlig liten herrgård med skyddat läge i zon 0 inom kort (nä skulle inte tro det va?)).
Inomhusövervintringen säsongen 2011/2012

I år så fuskar vi mer än vanligt! Normalt nöjer vi oss med att tränga vi ihop alla ljuskrävande växter i två bokhyllor framför det enda fönstret i övervåningens ouppvärmda del. Nu har vi i stället monterat upp två starka lysrörsarmaturer i taket som gör att flertalet växter i stället kan övervintra betydligt mindre trångt och betydligt ljusare på något av de två extrabord vi satt upp i lampljuset. Fram tills nu har det normalt strukit med fler växter inomhus varje vinter än det gjort utomhus trots klimatet och de elaka skadedjuren. Det är den trenden vi hoppas sätta stopp för på det här lite ohederliga sättet.

Tänt vare här!

Och visst märks det att växterna förstår att uppskatta de nya arrangemanget. Det är ett liv och ett kiv av sällan skådat slag. Rena karnevalsyran eller åtminstone orangeristämningen råder. De enda dubierna vi har är hur det ska gå för några av växterna som vi antar skulle må bäst av att sova så här dags. Det finns väl en uppenbar risk att de blir gnälliga och kinkiga i vår i stället när det är dags att masa sig ut i trädgården igen.

"...rumba i engelska parken... lalalaa...'

måndag 5 december 2011

Vinterfrukt

Under senhösten har snart sagt varenda trädgårdsbloggare i landet stolt visat upp sina läckra smultron. Vi ska väl inte vara sämre men medger samtidigt att solen inte längre orkar göra bären lika intensivt röda som på sommaren. Smaken är det däremot inget fel på. Som vi berättat tidigare är det först sent på säsongen som våra annars trista smultron blir riktigt goda. Så här sena bär har vi ingen erfarenhet av, vad vi minns.

Decembersmultron

Men varför stanna där? Det finns ju fortfarande gott om andra kvarsittade frukter i trädgården. Alla kanske inte tjänar på att förtäras förvisso. Den röda hundrovans, Bryonia dioica, bär till exempel. Dem bör man nog passa sig för. Det finns flera mysterier förknippade med denna giftiga medicinalväxt. En av dem är att bären märkligt nog får sitta kvar hos oss hela vintern medan den lika giftiga svarta hundrovans, Bryonica alba, bär äts upp av fåglarna ögona bums. Ett annat mysterium är hur vår enda planta över huvud taget kan få bär eftersom den röda hundrovan till skillnad från den svarta är tvåbyggare med han- och honblommor på skilda plantor?

Giftigt kvarsittande mysterium

Till skillnad från hundrovan är inte bären, eller rättare sagt kottarna, hos idegranen giftiga. Det är faktiskt det enda på hela växten som inte är giftigt. Smaken är dock inget vidare och fröet inne i den röda köttkotten är lika giftig som växten i övrigt så det finns nog skäl att låta dem vara ändå. Och underligheterna fortsätter. Det här är faktiskt första gången vi får frukt på en idegran. Det är hybrididegranen Taxus x media 'Hicksii' som nu blivit tillräckligt stor för detta. Problemet är bara att hybrididegranar lär vara sterila (bland annat just för att slippa locka till förtäring av de vackra frukterna). Varför fattar inte växterna hos oss hur det ska funka? Vi får tydligen sätta in en akut intensivutbildning i blommor och bin här!

Hybrididegrankotte. Hur kom den hit?

Dagens sista bärmysterium är vad detta är? Vi vet inte ens vad för planta det handlar om. Det här är något egenhändigt frösått som vi i stressen och hetsen i år planterat ut i Örtland 6 utan att ägna så mycket uppmärksamhet. Förrän nu då, då vi upptäcker att växten både måste ha blommat och nu har svarta bär. Enligt växtetiketten intill plantan ska det vara en bärhyperikum. men den har vi i sådana fall glömt att föra in i våra digra listor och vi tycker inte att utseendet stämmer. Någon annan bärhyperikum med svarta bär har vi heller aldrig hört talas om. Någon som vet bättre besked?

Förvisso dekorativ med likväl en doldis

onsdag 30 november 2011

Månadsbild 11, 2011

Då återstår bara själva upploppet. Den givna funderingen är givetvis om det
ligger snö på nästa månadsbild? Förmodligen! Att vi ännu inte fått snö den 30
november är visserligen inte unikt, men att vi så här dags inte ens haft
minusgrader dagtid eller kallare än -4 grader någon natt kan vi inte erinra
oss ha hänt tidigare. På det sättet har det varit en mycket bra höst.
Och staketet (skymtande i högerkanten) är äntligen klart!

söndag 27 november 2011

Adventsblomster

Visst har färgen på kronbladen bleknat en smula, och visst har rådjuren har gått hårt åt bergklintens och grekväddens knoppar - men blommar gör det ändå, här och var.

Vi tillönskar alla en synnerligen trevlig första advent och rekommenderar avsmakning av glöggen för att betvinga mörkret!

Adventskalender 2011

torsdag 24 november 2011

Knopptoppen 2011/2012

Jamen… ska det inte bli någon toppknoppstävling den här vintern? Joodå! Det ska det! Och nu är det dags. Reglerna är desamma som tidigare år. Gå in och rösta i marginalenkäten här intill. Det går bra att rösta en eller flera gånger fram till Lucia. Passa samtidigt på att ge dig till känna på något sätt (varför inte genom en kommentar på någon av månadens texter) så deltar du även i utlottningen av ett fint pris. Här är kandidaterna:

No 1  Magnolia loebneri 'Leonard messel'

No 2 Wilsonrabarberpoppel

No 3 Vanlig hästkastanj

No 4 Alnus sp. ?

Årets startfält är således en blandning av gamla favoriter som varit med förr och nya stjärnskott.

Magnoliastallet har inte deltagit på flera år, främst beroende på interna motsättningar om vem som varit mest lämpad att skickas fram som kandidat. I år lyckades man efter mycket hårda ordväxlingar enas om atleten Leonard Messel. Om han mot förmodan inte skulle sopa banan med de andra mindre ädla lignoserna kan man nog räkna med att teamet får en ny coach till nästa år. Om det ens finns kvar då. Från trädrotsnivå mullrar rykten om att både praktmagnoliorna och stjärnmagnolierna vill bryta sig loss från det nuvarande stallet inför kommande säsonger.

Wilsonrabarberpoppeln (Populus wilsonii) är en ung, viril nykomling som redan hänfört sin publik med fantastiska knoppar under hela försäsongen. Vi får väl se om premiärnerverna sviktar nu när det är upp till bevis i skarpt läge. Lycka till Wille, säger vi.

Pollux, vår ofta omskrivna hästkastanj från Kungliga Djurgården i Stockholm, är en veteran i toppknoppssammanhang. Normalt brukar han försöka blända juryn med sin klibbiga, svällande toppknopp (ja vad ska man annars kalla den största knoppen i mitten högst upp?). En enda gång har det räckt ända fram. Sedan har den kräsna juryn krävt nya konststycken. Därför försöker Pollux i år med en vassare men lika spektakulär sidoknopp. Vi får se om den ärrade mästaren lyckas få en efterlängtad revansch på ålderns höst.

Årets sista kandidat är en riktig outsider. Aldrig tidigare har Al-stallet vaskat fram en finalist. Nu har man lyckats med det. Ett problem i sammanhanget är bara att kandidatens identitet är höljd i dunkel. Vissa elaka tungor hävdar att han inte ens är en al, men blad och växtsätt är, som vi tidigare uppmärksammat, onekligen mycket al-lika. Att alar kan ha så här läckert matta, röda, skaftförsedda, klubbliknande knoppar finns dock inte dokumenterat från annat håll. Hybrid, bastard eller bara ovanligt klädsam byracka med okänt ursprung? - Oavsett vilket är det ingen anledning att neka kandidaten ett deltagande (även om Magnoliastallet redan lämnat in en protest där man vill se alens stamtavla). Vi ska inte sticka under stol med att vi håller en extra tumme för denna underdog i år.

måndag 21 november 2011

Kulturkrockar

De norduppländska vallonbrukens julmarknader står som spön i backen och på söndag är det visst första advent. Den första saffransexcessen har redan peakat och sju sorters glögg är redan provpimplade. Kort sagt: julstämningen är på topp! ...eller kanske inte? Den behagligt ljumma hösten har nämligen lagt lite sordin på denna då den skapat kulturkrockar mellan sommar och vinter som sällan annars äger rum.

Den lilla röda ljuslyktan som brukar lysa upp snön på farstubron är inte
helt nöjd med konkurrensen om uppmärksamheten i år.

Intill ytterdörren står fortfarande olivträdet kvar i väntan på vinterförvaring.
Vem får komma in först? Hon eller årets julgran som redan väntar just intill?

Likadant är läget för den kaukasiska bäralmen (Celtis caucasica), som
också vill vara inomhus denna vinter (i fjol strök en kompis till honom med
i kylan utomhus). I väntan på att han ska tappa bladen får han snällt sällskapa
med årets jultall utomhus, ett stort och präktigt gulbarrigt exemplar. 

På farstubron står också brödgranen Apis och gnolar obekymrat.
Han är hemskt stolt över sina två krukor med höstljung som han bevakar
nogsamt.
Blir det inte vinter snart och han får flytta in har vi hotat
med att hänga små julgranskulor på hans vassa tassar. Det är tveksamt om
Apis kommer att kunna ta det med med bevarad stolthet.