söndag 30 november 2008

Årets Åkeröskörd

Åkejdå, vi äter visst frukt: äppelvin, plommonvin, körsbärsvin, röda vinbärsvin, maskrosvin, björkvin och annat vin.



Fin färg, men tvivelaktig kvalitet

Första adventshelgen var det dags att buteljera årets äppelvin. 32 flaskor blev det, men tyvärr kommer inte 2008 att gå till historien som något bra fruktår. Årets vin blev visserligen starkt och torrt men alla spår av bouquet och önskvärd fruktighet lyser med sin frånvaro. Det påminner mest om ett riktigt billigt österrikiskt lantvin av den modell som allt för många ungdomar gör sin entré i vuxenlivet med.

Det är märkligt att resultatet kan bli så olika varje år trots att man använder samma recept. Visserligen tjänar fruktvin verkligen på att lagras, vi har flaskor kvar från 1988 som var halvkackiga från början men som nu börjar bli riktigt bra, men årets äppelvin får nog i första hand tjäna som matlagningsvin. Det går alltid åt mängder av torra, enkla, vita viner till bouillabaisse, ostfondue och risotto i vårt hushåll.

lördag 29 november 2008

Mördarsniglarna kommer

En annan företeelse vi är glada att hittills ha sluppit är de spanska skogssniglarna. Dessa, som annars verkar dra fram som en farsot över Trädgårdssverige, har underligt nog ännu inte hittat till vår trakt. Visserligen är de väl fortfarande främst ett storstadsfenomen – det är tydligen från villaträdgårdarna i Skåne och Stockholm som odjuren först slet sig – men vi har på våra trädgårdsresor runt om i landet stött på dem i stora horder även ute på rena bonnvischan. Vi kommer nog aldrig att glömma ett möte med tiotusentals mördarsniglar vid Mems slussar i Östergötland.


Mördare!!!


Nu gör uppgifter gällande att sniglarna anlänt till ett villasamhälle bara en mil från vår trädgård. En mil, tänker ni kanske, det måste väl vara ett oerhört avstånd för ett litet ryggradslöst blötdjur. I helsike heller. De vidriga kreaturen kan förflytta sig 100 meter på bara en natt. På 100 dagar, mindre än en sommar, kan de alltså ta sig hit för egen maskin. Förr eller senare kommer de, de förstår vi, men fortfarande är väl ändå det mest sannolika att de inte hasar hit till fots. Nej det blir nog via ägg i någon obskyr planta som vi köper från någon annan del av landet. Hur försiktig och noggrann man än är lär det nog inte dröja innan även vi kommer att delta i diskussionerna om ölfällor, myskankor, elstängsel och nematoder.


Plötsligt framstår vår alltmer tilltagande population
av vinbergssnäckor som rena barnaleken.

fredag 28 november 2008

Ogräs

Det måste medges att vi ibland nästan koketterar med hur usla omständigheterna är för odling i vår trädgård. Ska sanningen fram är ju inte allt nattsvart. Att tomten är hyfsat stor och att den faktiskt kan erbjuda olika jordmån, skuggighet och andra odlingsbetingelser ska inte underskattas. Oftast kommer det också ett skyddande lager snö om vintrarna. Detta fyller ju även på grundvattnet, vilket är tur eftersom det vanligen inte regnar alls om somrarna.

Efterhand har vi dock förstått att uppskatta trädgården alltmer just för företeelser som den faktiskt saknar – eller snarare är förskonad från – verkligt aggressiva ogräs är en sådan. Den enda kirskål som finns är en vitbrokig variant som bor i en nedgrävd kruka i ett av örtlanden. Enligt uppgift skulle denna form inte vara lika aggressiv som vanlig kers. Slutsatsen, efter att ha odlat den på friland en vinter, är dock att detta är nys. På några få månader hade den illasinnade plantan brett ut sig å det grövsta. Den hade bland annat skickat ut långa utlöpare under gräsmattan och upp i ett annat örtland. Turligt nog hann vi upptäcka detta i tid och lyckades stävja oskicket. Plantan fångades in, tuktades och sattes i krukarrest för resten av sitt liv och hittills har den veterligen inte gett sig på några flyktförsök.

Enligt vissa antagande har kirskålen kommit in i landet via munkarnas klosterträdgårdar. Arkeologer har dock funnit frön av den redan i vikingatida kulturlager. Oavsett vem som planterade in den förstår vi numera vilken ogärning det var för dagens trädgårdsodlare. Vilken tur att VI åtminstone inte har DET gisslet att tampas mot!


Gissel!!!