måndag 26 oktober 2009

Höstprimörer

Det finns fortfarande små ljusglimtar i det kladdiga grå-brun-svart-grälla höstvädret. Förutom nöjet att fortfarande hitta enstaka perenner som förmodligen går på psykofarmaka och fortsätter avfyra det ena stela leendet efter det andra, så kan man, om man varit en smula förutseende, skörda primörer i grönsakslandet en bra bit in på senhösten och till och med vintern. Och det gäller inte bara mandelmannska zonfjantar, utan även oss vindpinade arboarkticer i det karga Norduppland.

I slutet av juli och början av augusti, när delar av sommarskörden redan är bärgad, sår vi alltid en ny omgång spenat, mangold, vintersallad och gärna lite asiatiska bladgrönsaker i några av våra odlingskragar. Kanske inte det mest exotiska man kan ha i sin köksträdgård, men det är trevligt att trotsa kyla och mörker och kila ut med pannlampa och handskar en kulen oktoberkväll för att skörda egenodlat till middagen.


Späda frostnupna spenatblad - delikat till ankleverpaté!

Även grönsakskonnässören Jösse har dock förstått sig på charmen med höstskörd. Han har uppenbarligen en pannlampa han också, och häromnatten knaprade han i sig vartenda levande blad i vinterpallkragarna.


Väl bekomme, Jösse. Hade kanske du också hade en
burk ankleverpaté som behövde sällskap av en smula mangold?

6 kommentarer:

  1. Hahahha, vilket härligt inlägg! Mungiporna är uppe i nivå med ögonfransarna. Tack för det! Ha en bra vecka!

    SvaraRadera
  2. Roligt att höra att det var underhållande! Ja, med de fyrfota grannar vi har så får man lära sig att ta en hel del med humor ;-) Glad måndag på dig också, Anna!

    SvaraRadera
  3. Men, jag får lätt panik. Hann ni inte skörda något alls. Lägg locket på!!!

    SvaraRadera
  4. Nä Lillebeth, det blev ingen höstspenat alls och ingen höstmangold heller - men faktiskt hade Jösse storsint nog sparat en låda machésallat åt oss. Eller om han möjligen planerat att inta den vid någon senare gourmetmåltid...

    SvaraRadera
  5. Hatten av för vinterodlaren! Trodde definitivt inte att det gick så nära Polcirkeln. Men jag lider med dig som blev av med nästan allt – tycker din trots allt humoristiska hållning är snudd på hjältedåd.

    SvaraRadera
  6. Äsch då Camellia, det är inte synd om oss. Det är ju inte som att vi några oerhört hängivna grönsaksknaprare - ärligt talat är det ju inte ens nåt vidare att göra vin på bladgrönsaker.

    Och så blev det ju en historia av det på köpet.

    SvaraRadera