Då var vi tillbaka igen! Ja, för den som undrar har vi förstås varit på vår årliga stora inköpsrunda i västerled. I år blev det extra besvärligt att få hem plantorna, fyra proppade Ikeakassar och en gigantisk plastback, men nu står de i alla fall där på gräsmattan och hoppar ivrigt i väntan på att få komma ner i den arboarktiska jorden.
Årets tema tycks i stor utsträckning ha blivit "speciella lövverk". En hel del rödbladiga, gulbladiga och vitbrokiga sådana har fått följa med hem, men också växter med iögonfallande bladform. Det slätbladiga duvträdet, Davidia invoculata vilmoriana, är ett sådant. Näsduksträd, som det ju också kallas, är en av de där klassiska lignoserna för zonknäckande svenska trädgårdar. Vi får väl se hur bra vi lyckas med det. Med den senaste vidriga vintern i färskt minne är vi en smula skeptiska.
Dags för vårt första duvträdsförsök
Kanske går det lättare med den märkliga Henrys lind, Tilia henryana, vars bladform påminner en smula om duvträdets? Tyvärr har träden fler likheter: båda kommer från samma tempererade region i Kina, varför förutsättningarna för överlevnad återigen får anses en smula fåfänga.
Jo, det är faktiskt en lind - Henrys lind
Sådan tur då att vi i alla fall lyckades få tag i ett träd med knasiga blad som påstås vara härdigt, åtminstone i zon 3, och detta trots att den bara påträffas i södra halvan i USA. Förklaringen ligger i att Marylandeken, Quercus marilandica, som den heter, klarar av höghöjdsklimat ända upp mot 1000 meter över havet. Som ni ser har denna märkliga ek blad som till formen påminner lite om dem på tulpanträdet eller gingko biloba. Undrar om detta är ett tecken på att han vill bo mellan dessa båda trädgårdsvänner?
Marylandek (Blackjack oak) påstått härdig i zon 3