torsdag 30 juni 2011

Månadsbild 6, 2011

Och vi som tyckte vi valde en bra fotovinkel för årets månadsbilder... Så där va?
Nu när prick halva året har gått inser vi hur lite man minns i januari av hur
trädgården buskar till sig. Nu ser man ju knappt ens huset längre. Än mindre alla
våra storstilade projekt. Enda undantaget är det nya stenpartiet som fortsätter att
växa fram på Vallen, på bildens högra sida.
Snart är det dags att fylla på jord och sand där.

tisdag 28 juni 2011

Staketstart i raketfart

Då är sommarens första stora byggprojekt igång. Vår gamla gärdsgård, till största delen nedmonterad och inhandlad för en spottstyver på en bondgård i Sörmland, får nu sägas ha gjort sitt efter nio år i norduppländsk lera. Vi har helt enkelt tröttnat på att staga upp det gamla skrället som ruttnar nedtill hur väl vi än tjärar det. Riktigt all är dock inte sagan ännu. En stor del av störarna och slanorna kommer nämligen att reinkarneras till byggmateriel åt vårt nya zornstaket, som nu är påbörjats.

Eftersom vi redan tidigare har försökt förklara hur ett sådant staket ser ut väljer vi i stället att visa en bild den här gången. Just denna faluröda hybrid mellan staket och gärdsgård är ingen mindre än den som kringärdar självaste Zorngården i Mora.

Zornsstaketet runt Zorngården i Mora

Att projektet kom att bli av just i år är en slump, men en osedvanligt lyckad sådan. Eftersom åkern utanför gärdsgården ligger i träda i år, av skäl som vi redan berört, passar vi samtidigt på att flytta fram våra positioner. Innan gärdsgården uppfördes har nämligen bonden på arrendet år efter år genat i hörnen så att åtskilliga meter av vår tomt försvunnit. Denna mark återtar vi nu - och gissa om det behövs. Kampen om kvadratmetrarna i Arboarkticum slåss både vi och våra allt för många växter om. 

Arboarkticum växer med många sköna rättmätiga meter

lördag 25 juni 2011

Premiärblommare

Varför i allsin dar visar vi en bild på något så gement som rosenhallon? Jo, det är en nyttig påminnelse om hur lång tid det tar att etablera även de mest invasiva lignoserna i vår styva lerjord. Vårt enda lilla rosenhallon planterade vi redan för fem år sedan, men i den värsta leran vi äger. Därför är det först idag, midsommardagen 2011, som vi får uppleva dess första blomning. Från och med nu tror vi dock att det blir mer av den varan. Till och med mycket mer.

Rosenhallon premiärblommar på tomtens lerigaste plats

En annan lite ädlare ros premiärblommar också just nu. Det är den bulgariska oljerosen, Rosa damascena 'Trigintepetala' som också den bott på sin plats i många år utan att mäkta med att blomma. I oljerosens fall handlar det inte så mycket om styv lera utan att den är samplanterad med vår manchuriska valnöt Valfrid, som effektivt skuggat den stackars rosen. Först i år har Valfrid blivit så pass uppstammad att tillräckligt med solljus nått fram under grenverket och möjliggjort rosblomningen.

Bulgarisk oljeros, fram till nu i skuggan av Valfrid

För en dryg månad sedan berättade vi om att en gullgentiana i Örtagården var på väg att blomma för första gången i Arboakticums historia. På midsommarafton var hon ännu så här maffig:

Arboarktisk gullgentiana i midsommartid

Likväl är den mest efterlängtade premiärblomningen av alla just nu en annan. Redan i december 2009 berättade vi om vårt silverkungsljus, Verbascum bombyciferum, som aldrig ville blomma. Idag, hela nio år efter utplanteringen, ser det ut så här. Inte undra på att vi är nöjda med årets midsommarhelg:

Äntligen, efter snart ett decennium! Och det var i grevens tid, för nästa helg
börjar vi riva vedboden intill vilken silverkungsljuset är planterat.


tisdag 21 juni 2011

Arboarkticer i österled – igen

För snart två år sedan genomförde arboarkticerna en sällsynt lyckad trädgårdsexkursion till det stolta Helsingfors. Vi vet att vår text om detta gladde många Finlandsvänner och flera av dem har vi fortfarande kvar som läsare har vi noterat. KUL!

Nu är det dags för våra finska fränder att sträcka på sig igen, ety vi har genomfört en ny forskningsexpedition till vårt östra broderland – denna gång till den europeiska kulturhuvudstaden Åbo – men med samma succéartade resultat som för Helsingforsresan. Eftersom vi hade tre hela dagar till vårt förfogande hann vi med en hel del sevärt i och kring den gamla biskops- och universitetsstaden. Det gör att vi här får begränsa oss till att berätta om resans tre top spots.

Åbo domkyrka, där bland annat Karin Månsdotter ligger begravd

Intill Finlands största ekskog på ön Runsala, ett kort stycke utanför staden, ligger den botaniska trädgården. Den är visserligen inte lika stor som sin namne i Helsingfors, men väl så sevärd. Utöver de sedvanliga exoterna finns här också flera arter som man är ensamma om i Norden. Trädgården känns också betydligt mer lekfull än man är van vid i dessa sammanhang och har i stor utsträckning även karaktären av försöksstation och mycket inspirerande experimentverkstad.

Vy i Botaniska trädgården i Åbo

En av orsakerna till trädgårdens särart torde vara den före detta överträdgårdsmästaren Arvo Kasvis förtjänst. Arvo, som är otroligt kunnig och en verklig rikskändis i Finland, är allt igenom okonventionell och full av infall. Närmast kan han beskrivas som något så intressant som en korsning mellan Maj-Lis Pettersson och Peter Wahlbeck. Att få förmånen att guidas i trädgården av just Arvo gjorde inte besöket mindre oförglömligt. Tyvärr kom Arvo på mitt under guidningen att han ju skulle sända radio från växthuset, varför guidningen blev kortare än vi hade önskat.

Arvo Kasvi svarar på lyssnarnas trädgårdsfrågor

Utanför Åbos grannstad Nådendal ligger de finska presidenternas sommarbostad Gullranda. Vare sig Harpsund eller öländska Solliden har riktigt fått oss att tända till, men det här var något annat. Och ändå är det inte nedlusat av växter som i sig är intressanta. Gullrandas förtjänst ligger i stället i de storslagna vyerna i kombination med utsökt finsk design. Som ett mellanting mellan Versailles och Millesgården. Sätt ungarna i Mumindalen och åk själva på en guidning i Gullranda. Ni kommer inte att bli besvikna.

Gullranda - ett finländskt Versailles

Maffig allé av pelarpopplar

Vår tredje top spot är svårare att besöka. Det tillhör ovanligheterna att den finska finansmannen Nalle Wahlroos öppnar sitt lantställe Åminne herrgård, fem mil från Åbo, för besökare. Tack vare unika kontakter fick vi nu den sällsynta möjligheten.

Åminne herrgård

Runt den vackra herrgården, ursprungligen uppförd åt den finska nationalhjälten Gustaf Mauritz Armfelt, har Wahlroos plöjt ner en stor påse pengar av sin förvisso ansenliga förmögenhet för att återställa den engelska trädgården i ursprungligt skick. Det är bara att slå fast att han lyckats.

Ett av flera vackra hus i den engelska parken

Ingenstans har vi någonsin sett ett bättre exempel på den gustavianska parkestetiken. Hagaparken, som vi tidigare vurmat för, kan slänga sig i väggen. Synd att inte alla kan åka hit för ett studiebesök och själva kan få uppleva det med egna ögon.

Men det här ekotemplet blev nästan vår favorit

tisdag 14 juni 2011

Helvetesmaskinen

Så har då det arboarktiska hushållet fått tillökning igen. Ännu en bensinhungrig tank att mätta. Möt Jörgen!

En av arboarkticernas chefer sa att vi skulle ha honom och att det kostade 300 kronor så då vågade vi inte säga nej. Jörgen lär vara en så kallad jordfräs, men exakt vad har man en sådan till? Seriöst alltså. Är inte det en så där helvetesmaskin som bara dödar daggmask och gör otäcka ogräsrötter till tusentals nya ogräsrötter. Är det någon som har någon erfarenhet av slika tingestar? Kan man ha någon glädje av dem också eller dricker de bara bensin och ställer till djävulskap?

Jörgen jordfräs - men... vad har man en så till egentligen???

söndag 12 juni 2011

Gissa bladet!

Ibland blir det rätt - fast man kanske egentligen tänkte fel.

Det var nog inte meningen att det skulle bli fullt så här trångt i rabatten. Men inte hade vi med planering kunnat fixa till den här kombinationen av färg och form så snyggt!

Känner ni igen alla sorter som syns på bilden? Vem vet, kanske det rentav kan bli ett litet pris till den som lyckas väl med artbestämningarna?


Man kan behöva klicka på bilden för att se alla sorter!

torsdag 9 juni 2011

En hälsning till Peter Gaunitz

Tidigare i våras ondgjorde sig en av våra skånska läsare, tillika landskapsdesigner på Alnarp, över att våren föreföll vara mycket längre gången i Norduppland än i Lund. Det stämmer visserligen att vi har onödigt tidiga vårar här (med ständiga bakslag som följd), men denna gång handlade det om ett missförstånd. Den blommande hybridkryddbuske vi visade upp vid tillfället hade naturligtvis inte övervintrat i vår 30-gradiga minuskyla utomhus. Det är inte förrän nu sådana hybridkryddbuskar blommar hos oss.

(Sino)calycanthus 'Venus' - ännu en hybridkryddbuske som blommar

Hoppas det känns tryggare nu Peter! ;-)

onsdag 8 juni 2011

X-sti flygare/nassenaldag

Då var årets lägsta ledighet utanför sommarsemestern till ända. Sex långa dagar och ett strålande (om än väl torrt) väder skulle borga för ett verkligt nappatag med vår eftersatta trädgård. Så blev det nu inte riktigt. Redan på onsdagskvällen, bara en timme in på ledigheten, lyckades en av arboarkticerna med konststycket att sabba en hornhinna på en elak kvist. Pang! Där gick tre dagar åt helsike med brännande smärta, blindhet och besök på S:t Eriks ögonakut i Stockholm som följd. Trevlig helg!

Nåja, lite hann vi få uträttat i alla fall - utöver ett fasligt ogräsrensande och sedvanligt vattnande:

Äntligen fick vi lite fason på Lunden igen
efter Barbros grisliga attack i höstas


Köksträdgården är äntligen färdigbrukad för våren.
Pallkragarna blir allt fler, gräsmattan allt mindre.

De plågsamma växtförsöken på norra Europas sämsta växtplats - Vallen - är över.
Nu anläggs här i stället ett nytt stenparti för växter som verkligen vill ha det magert.

Snart försvinner gärdsgården. Virket till vårt nya Zorn-staket har införskaffats.
Den gamla vedboden är också snart ett minne blott. I vecka 29 kommer den nya.