lördag 22 december 2012

Här och där

Nu är vi här: 



Snart är vi där: 



GOD JUL!


lördag 1 december 2012

Konsten av skrämma ölänningar

För den som följt den här bloggen kan det inte ha undgått att arboarkticerna inte är helt nöjda med hur allt fagert tal om en hägrande växthuseffekt utfallit. Tvärtom är vi mycket måttligt imponerade av den skrala effekt våra desperata koldioxidutsläpp haft för att göra det norduppländska klimatet mer uthärdligt. Nu är det redan dags igen för den årliga naturkatastrof mindre initierade kallar vinter. De senaste två dygnen har det dråsat ner dryga tre decimeter läbbig snö över en ständigt lika oförberedd trädgård. För en gångs skull välkomnar vi dock det isiga lappmöglet som en frälsare. Vi ska förklara.

Inte vårt favoritföre, men okej då... Just nu välkommet.

Redan om ett par nätter hotar väderleksprogneserna med temperaturer på nedåt -30 minusgrader - i sådana fall det kallaste vi upplevt här. Men möjligen kan det här annars ganska onödiga snötäcket hjälpa till att isolera  de mest lågväxta och dåligt avmognade exoterna. Vi har därför ägnat en stor del av dagen åt att skotta över cedrar, ambraträd och doftbuskar.

Mitt i allt detta anlände årets sista växtinköp medelst kurir: ett stycket kaukasisk guldbjörk (Betula medwedewii) och ett nytt kanelträd (Sassafras albidum) från Ölandsboel i Byxelkrok. De stackars öländska lignoserna undrade nog var de hamnat när vi satte ner dem i en snödriva i väntan på förfärdigad snöskottning.

Sassafrasbusken och guldbjörken som tjattrat hela bilresan till Norduppland 
tystnade fullkomligt till följd av vinterchocken

Det är ingen överdrift att påstå att de båda ölänningarna hade väntat sig en annan och mer ömsint mottagningskommitte. Men kanske ska de tacka sin lyckliga stjärna att de inte anlände redan för en vecka sedan. I sådana fall hade de förmodligen planterats ut på friland och alltså mycket troligt fått möta den hägrande svinkylan tämligen omgående. Nu har vi ju inget annat val än att låta de båda ömfotingarna få övervintra inomhus. Sannolikt har ödet på detta sätt sparat dem livhanken - temporärt!

 
En förfärad sassafras vinkar ett måhända sista farväl