På Ockelbofronten intet nytt

Under rubriken Överskattade besöksträdgårdar har vi understundom varit ganska beska i tonen. Om det kan man tycka vad man vill - somliga har uppskattat vår ärliga (och naturligtvis högst subjektiva) åsikt medan andra studsat vid åsynen av recensioner som tidvis osat ganska tät svavelrök.

En av trädgårdarna som fått sig en rejäl känga är Wij trädgårdar i Ockelbo. Vi sågade parken jäms med fotknölarna i januari 2009.

I början av augusti i år befann vi oss ånyo på genomresa i den trakt som prins Daniel med sådan genomslagskraft pekat ut på alla svenskars bilkartor (något som säkerligen gynnat även Wij trädgårdar). Kanske hade samvetet börjat ömma en smula över våra tidigare hårda ord - eller så var det helt enkelt bara så att vi började bli en smula hungriga - men vi bestämde oss i alla fall för att ge Lars Krantz flaggskepp en ny chans - och samtidigt få oss något till livs.

Åh, vad vi hoppades få revidera våra åsikter! Ingen hade blivit gladare än vi av att få göra avbön och erkänna att Wij är något unikt och skönt!

Men tyvärr. Wij trädgårdar är inte för oss. Wij säger oss inget, slår inte an någon sträng i vårt inre och bjuder allra minst på några växtmöten - inte vid förra besöket och inte vid detta. I Wijs dåligt ihoptråcklade lapptäcke av spretig konst och spridda installationer står växterna allt som oftast som stela statister i bakgrunden. Och vad är väl en trädgård som inte bjuder på några växtmöten, även om den visar upp aldrig så många upp-och-nedvända rotstubbar, marmorblock på singelunderlag eller aluminiummurar?

Efter en besviken rundvandring avslutade vi vårt besök med en runda i trädgårdens shoppingbod. Där fann vi besökets absoluta lågvattenmärket i form av... detta. Blåsippor i all ära - men ETTHUNDRATJUGO kronor för en helt och hållet vanlig Hepatica nobilis?

Blåsippor, månne i platina?

En spännande sak hittade vi dock i parken! Alldeles intill cafeet växte en så kallad flygrönn, det vill säga ett rönnskott som grott i en klyka i en gammal lönn. Flygrönnar sägs skydda mot allehanda trolldomar och dåligt väder, så kanske står Wij trädgårdar, trots alla sina brister, ändå under beskydd från högre makter. Så vilka är väl vi att bråka med dem...

Rönn i lönn

Överskattade besöksträdgårdar 6: Görvälns slott

I tjusiga färgbroschyrer från Järfälla kommun och på andra platser har Görvälns slott med sitt arboretum och örtagård prisats högt på senare tid. Vi kommer inte att stämma in i hyllningssången.

Görväln ligger förvisso fantastiskt vackert i ett sagolikt naturreservat och rekreationsområde just intill Mälarstranden varför herrgården nog ändå får sägas leva upp till sitt primära syfte. Det så kallade slottet är nämligen främst att betrakta som en av alla dessa konferensanläggningar i Stockholmsområdet som utger sig för att vara särskilt romantiska, ety man erbjuder weekendboende med egen fruktkorg på rummet.

Den smakfullt (?) inredda Silversviten på Görvälns slott

Men nog om detta. Nu ska det handla om träd och örter. Eller rättare sagt, det ska det inte. Örtagården intill parken är faktiskt den minst sevärda vi någonsin sett – vilket i sig är en bedrift. Den är inte bara skrattretande misskött, den är faktiskt nästintill obefintlig. Visserligen sitter det kvar några påkostade plåtskyltar i det höga ogräset innanför berberishäckarna, men de växter som skyltarna nämner tycks inte ha funnits här på länge – nej faktiskt nästan ingen av dem.

Görvälns örtagård som den ter sig idag

Ett liknande problem brottas det lovprisade arboretet med. Antingen har vintern varit hårdare här än någon annanstans i vårt land eller annars handlar det rätt och slätt om falsk marknadsföring. Nära hälften av de sevärda trädarter som finns beskrivna på kartan saknas numera. Flera av dem som faktiskt återstår är vidare ganska illa åtgångna och märkligt dåligt uppskyltade. Det sistnämnda är kanske ändå lika bra för den information man under stundom ger besökaren är mest förvirrande. Till exempel torde man vara ganska ensamma om att betitla den västamerikanska hemlocken, Tsuga heterophylla, kort och gott som kanadensisk gran!

Kan man bara uthärda skylinen från den fruktansvärda förorten Kungsängen, hotande nära, rakt över stäket, lämpar sig Görvälns slott väl för en badpicknick eller en fruktstund i dubbelsängen, men åk för guds skull inte hit enkom för att se parken. Bara i närområdet torde minst ett dussintal platser vara betydligt mer sevärda – åk dit i stället.

Överskattade besöksträdgårdar 5: Träslottet i Arbrå

Hälsingland kan vara landets fattigaste landskap vad det gäller besöksvärda parker. Därför är det med sorg i hjärtat som vi måste slakta en av de få som påstås vara detta. Enda anledningen till att Träslottet i Arbrå nämns i dessa sammanhang torde nämligen vara just att det är så ont om andra intresseväckande objekt i trakten. Ingen kan på fullt allvar tycka att denna halvdassiga och illa skötta skogpromenad bakom lekplatsen ens är värd en omväg.

Knappast något slott, ej heller någon trädgård värd namnet

”Träslottets trädgårdar är skapade för att inspirera och visa, till exempel vilka växter som klarar ett nordligt klimat, hur man kan planera sin radhusträdgård, en skolträdgård eller göra om trädgården så att även den som har ont i ryggen eller sitter i rullstol kan sköta den. Miljövänligt och ekologiskt är viktiga begrepp”, heter det på hemsidan. Lovvärt men trist – även om man skulle lyckas med uppgiften – och det gör man inte.

Så här fint kan det vara i Arbrå, enligt Träslottets hemsida

Men lite välvilja och god fantasi kan man möjligen tänka sig att det en gång i tiden fanns en idé för hur detta skulle locka besökare och förmedla någon slags intresse, men det måste vara åtskilliga kapsejsade skötselplaner sedan. Måste ni prompt fara åt Hälsingland, besök Herrgårdsparken i Kilafors i stället, där finns åtminstone några träd med en intressant historia.

Överskattade besöksträdgårdar 4: Alvastra

För några år sedan fick Alvasta klosterruin utanför Ödeshög en stor påse pengar för att piffa till en trovärdig klosterträdgård. Det är tyvärr bara att konstatera att man gått våldsamt bet på den uppgiften. Varför höjde man inte blicken tre mil och tog inspiration av Klosterträdgården i Vadstena i stället? Den nära nog arketypiska klosterruinen vid foten av Omberg är en smått magisk plats – tyvärr innefattar det inte de påvra, illa skötta och allmänt ointressanta planteringarna. Snälla Riksantikvarieämbetet – vi vet att ni är näst intill ruinerade själva, men – gör någonting! Spruta hellre glyfosat på hela eländet än låt detta örtplågeri få fortsätta.

Ruinerad verksamhet i Alvastra

Överskattade besöksträdgårdar 3 – Enköpings parker

Förra veckan var vi elaka mot Västmanland (se 2009-01-29). Men faktum är att man inte ens behöver söka sig över landskapsgränsen för att finna beklagansvärda företeelser. Det har gjorts en faslig massa reklam för Enköping som trädgårdsstad. Vi har naturligtvis varit där och inspekterat och måste tyvärr konstatera att skattebetalarnas PR-pengar borde ha investerats bättre. Enköpings parker är definitivt inte är värt en resa, nej knappt en omväg.

Att vilja men inte kunna

I stället för att satsa på en rejält stor och intressant parkanläggning har Parkkontorets strategi varit att öda krutet på en mångfald små parkfickor med ”olika karaktär”. Baktanken har säkert varit att ”hivar man en hel skur pilar mot måltavlan så kanske någon träffar”. Tyvärr blir precisionen vid en sådan manöver sällan hög. Det blev den inte den här gången heller. I stället för EN vettig besökspark, som åtminstone skulle engagera entusiasterna, fick man nu massor av små lekparker, som inte kan engagera i stort sett någon.

Det är inte växternas fel, flera av dem är i sig intressanta, det är sammanhanget som är den stora fadäsen. Det känns helt enkelt inte som om den som planterat växterna tyckt om dem och haft någon relation till dem. Känslokallt, futtigt och själlöst, är de ord som bäst sammanfattar Enköpings parker! Är man inte hemskt road av pepparrot och Dr Westerlunds doftpelargoner på hemmaplan råder vi bestämt den trädgårdsintresserade att åka någon annanstans – varför inte till någon av Uppsalas många fantastiska parker? Dessa klår samtliga grannkommunens med hästlängder, och då var det ändå länge sedan Owe Thörnqvist gjorde reklam för någon av dem.

Överskattade besöksträdgårdar 2 – Norrvikens trädgårdar

Norrvikens trädgårdar, just utanför Båstad, har uppmärksammats stort i medierna för att kommunen vill exploatera delar av området med ”bostadskomplex och hotell mm på bekostnad av utrymmen för trädgårdarnas utveckling”. Detta låter i normala fall som en beklaglig gärning men denna gång tvekar vi inte att hålla med lokalpolitikerna – asfaltera gärna hela denna överskattade tramsanläggning. Det har varit mycket väsen för ingenting, tycker vi. Kommunens satsning på ”nytt boende och nya anläggningar för turism- och fritidsaktiviteter" går som hand i handsken med hur Rudolf Abelins praktanläggning från början av 1900-talet misshandlats på senare tid.

Parken ÄR redan en DYR och FJANTIG turistfälla som numera präglas av en myckenhet töntig trädgårdskonst à la Tage Andersson och raddor med trista massperenner, mest påminnande om en kommunal parkförvaltnings skrytplantering i en mindre svensk stad med dålig smak och klent självförtroende. Det enda som är värt att se, den Japanska dalen med en räcka trevliga exoter, tror vi ändock kommer att klara sig eftersom det på denna plats är för brant för att bygga något turisthotell.

En av få top spots i Norrvikens Trädgårdar

Överskattade besöksträdgårdar - del 1

Många trädgårdshemsidor tipsar om trädgårdar värda ett besök. Vi tycker det är minst lika viktigt att varna för trädgårdar man bör hoppa över. Vi börjar med Wij Trädgårdar i Ockelbo, som nog är den värsta pretentiösa smörja vi lagt ögonen på i trädgårdssammanhang.

Lite oväntat hittade vi flera trevliga besöksmål i Ockelbotrakten - Bysjön med intilliggande fornlämningar och massor av kantareller, en riktigt bra antikaffär och en loppis där vi fyndade märkliga antika pepparkaksformar. Besök gärna orten - men hoppa över Wij! Den famöse Lars Krantz projekt är näst intill meningslöst: botaniskt komplett ointressant, ostrukturerat och hutlöst dyrt. Med tvekan godkänt kanske den nya rosträdgården kan få, men VARFÖR ska man köpa en ros (förutom det faktum att vi inte gillar rosor förstås) i trädgårdens butikshörna, när den är dubbelt så dyr som på vanliga plantskolor, och inte ens uppdriven i trädgården? Vi har absolut ingenting emot prylar och konst (?) i en trädgård (gärna en smula bedagade - se 2008-12-07), men i det här fallet visste vi inte om vi skulle reagera med hånskratt eller fasa. Kalla oss gärna konservativa, men det är en förolämpning mot landskapets alla träd att kalla temaparken vid ingången för "Skogens trädgård".

Hur kul är det här? Bilden hämtad från Wijs egen hemsida -
själva hittade vi inget värt att fotografera.