söndag 26 oktober 2014

Kapprustning

Tada! Sådärja 400 meter smärta i form av ett elstängsel uppmonterat. Nudu, bockarsle. Nu har du pressat dig genom staketet för sista gången. (...) Fast osvuret är nog ändå bäst. Iddi brukar ju likväl alltid ta sig in på något vis. Ska vi gissa att han denna gång lär sig att kortsluta strömmen eller nåt sånt?

2 mm:s eltråd i kraftig uppförstoring

måndag 20 oktober 2014

Go jul!

Söder om Mälaren, därifrån arboarkticerna ursprungligen stammar, händer det relativt ofta att julrosor gör skäl för namnet. Här i Norduppland har vi däremot aldrig upplevt detta, men blomning nu, i slutet av oktober, har vi heller aldrig upplevt tidigare så kanske finns det hopp i år.

Självsådda blommande julrosor i slutet av oktober

Och finns det hopp för julrosorna finns det kanske det för den här otestade filuren också. Fast det tvivlar vi på. Trädet på bilden är vårt vackra franklinträd (Franklinia), en rar bekantskap från de amerikanska sydstaterna. I vilt tillstånd är trädet emellertid utrotat och även i trädgårdar är den tämligen svårodlad, även i USA, så vi hyser väl inget större hopp om att lyckas långsiktigt.

Franklinia i höstdräkt

Just nu är franklinträdet i alla fall särdeles till sin fördel. Den har inte bara en färgsprakande bladprakt utan faktiskt även en fet blomknopp. Hmmm... ingen svår nattfrost i sikte, hmmm... Det vore ju fantastiskt om man åtminstone en gång i livet fick uppleva en stor, vit, väldoftande arboarktisk franklinblomma. Om så mot förmodan skulle ske lovar vi att återkomma.

Franklinaknopp

tisdag 14 oktober 2014

Mer orange

Inledningsvis vill vi börja med en ursäkt till årets mest orangea höstdräkt i Arboarkticum. Denna tillhör den kinesiska skenkamelian och inte alls, som vi så felaktigt påstod förra veckan, den koreanska diton. Både dessa stewartior har varit otrygga och otröstliga hela veckan på grund av sammanblandningen och vi hoppas därför att lite upprättelse ska åstadkommas genom detta medgivande. Vi lovar att läsa bättre på skyltarna i fortsättning.

Så här ser den koreanska skenkamelian ut just nu, 
således inte alls som den vi visade förra veckan.

De båda skenkameliorna är för övrigt inte några särskilt goda vänner och har helst så lite som möjligt med varandra att göra. Det är därför den kinesiska, betydligt större, skenkamelian slagit sig ner på den före detta krocketplanen på baksidan medan den, betydligt mindre men tidigare utplanterade, koreanska kusinen hukar i skuggan på surtorget i plommonlunden.

Men när vi ändå är inne på temat orange måste ni även titta på den här kanaljen:

 Eldfängt päronträd

Det här är en gammal bekant som vi visat förut och som härrör från den arla urtid då arboarkticerna i allt sitt oförstånd inhandlade fruktträd och planterade i sin trädgård. Någon frukt har dock det här päronträdet aldrig hittills producerat, faktiskt inte ens några blommor. Dessutom har trädet skaffat sig ett ganska tragiskt växtsätt med en tidigt tvådelad krokig stam och spretiga grenar. 

Linnés päron stod det på etiketten när vi inhandlade trädet som en liten telning i Julita slottsträdgård för många år sedan. Det namnet har vi dock aldrig påträffat i litteraturen eller någon annanstans heller sedan dess. Så riktigt vad det här ofruktbara och trista trädet verkligen är för något är vi inte säkra på. Då det dessutom står på en alldeles för attraktiv plats har motorsågen flera gånger de senaste åren tittat lystet på trädet. Hittills har det dock klarat sig och kanske var det tur för titta vilket färgsprakade höstskådespel det bjuder på i år! Vi får ta oss en funderare på om detta är skäl nog att låta trädet bero.

Linnés päron hösten 2014

tisdag 7 oktober 2014

Utflykt i NV

Så kom då hösten på riktigt och allt blev gult och rött och orange och till och med lila.


 Den kinesiska skenkamelian vinner årets pris för
Arboarkticums mest orangea.

Men om vi har fått höstfärger är det ingenting mot vad den kända trädgårdsprofilen Anna NV Uppsala (AoT:s Trädgårdsforum och senaste numret av TrädgårdsAmatören (nr 3/2014) m.m, m.m.) begåvats med. På söndagen hade vi glädjen att få ta del av en guidad tur i hennes fantastiska höstträdgård. Vi låter bilderna tala för sig själva, men kan inte låta bli att inflika att vi är hemskt avundsjuka på hennes perfekt exponerade tomt, hennes storslagna ytor, hennes välvuxna träd och som sagt, hennes otroliga höstfägring - något som väl får sägas vara hennes paradgren i bland många starka discipliner.

Storslagna ytor 

 Otroliga höstfärger

Välvuxna träd