Den återfådda trädgården

Att vintern blev avskyvärt lång har vi faktiskt inte nämnt med en stavelse i år - förrän nu då, då den äntligen tycks vara över. Nu sex veckor för sent brakar våren loss med vansinnig frenesi. För en vecka sedan låg ännu snön stöveldjup över nästan hela tomten. Nu finns inte en snögnutta kvar och blåsippor och våririsar tävlar om uppmärksamheten samtidigt som de första tulpanerna slagit ut. Helt galet!

Något som glädjer oss särskilt är att fjolårsprojektet, det nya stora stenpartiet, klarat sin första vinter med bravur. Fram ur den tjocka snön steg det plötsligt fram helt och rent utan några förfulande torra löv eller slikt.

Oväntat lättskött stenparti, som till skillnad från övriga planteringar
inte behöver vårrensas

Dessutom konstaterar vi att i stort sett samtliga invånare i stenpartiet förefaller ha klarat den långa vintern galant. Något enstaka högrest styvervide (Salix x boydii) har väl drabbats av Iddis förbannelse och fått toppen tuktad men mer lågväxta kompisar har haft ett effektivt skydd under snön, ända till nu. Ett bra exempel på detta är den här lilla dvärgforsythian som blommar redan nu - alltså samtidgt med blåsipporna. Det är inte rätt, men det det är välkommet och bra.

Blommande dvärgforsythia redan några dagar efter snöns frånfälle

Att döda ett träd Del 14 (eller nåt sånt)

Denna vidriga vinter till trots; i helgen rivstartade trädgårdsarbetet för säsongen. Och som det rivstartade sedan! Med motorsågar och sekatörer har trädsamlingen fått en ny, både snygg och praktisk, vårfrisyr. Huvudnumret blev dock detta:

Massakern i Körsbärslunden

Fru Asp har slutligen fallit. Därmed är förhoppningsvis det sista kapitlet skrivet om den monstruösa zombievarelse som vi med gråten i halsen ringbarkade hårt redan sommaren 2009 och som sedan dess blivit en betydligt mindre sentimental följetång här på bloggen (se till exempel inlägget Jamen dö då för fan från 2011).

 

För våra trogna läsare är det ingen nyhet att Fru Asp varit av ett mer än lovligt segt virke. Hon har nämligen inte brytt sig sig ett smäck om all åverkan vi åsamkat henne genom åren. Att det till följd av en bred ringbarkning och djupa motorsågsspår inte på flera år funnits någon som helst kontakt mellan kronan och roten har inte bekommit henne det bittersta. Hon var likväl redan i full färd med att ytterligare en vår veckla ut sina ondskefulla hartassar när motorsågen ånyo kom på besök - denna gång med ett radikalt resultat - får vi hoppas! För helt säkra är vi inte.

Fru Asp 2009 innan dödsdomen föll

Vad kommer att ske med den meterhöga stubben som blev kvar? Kommer den att stå prunkande grön inom en snar framtid? Kommer den rent av att under parollen "Världsherravälde - Nu!" ta över hela Körsbärslunden med miljontals rotskott? Och vad händer med allt hennes virke som vi dumpat nere i Dennis aspskog för skalbaggarna att kalasa på? Kommer det att rotslå sig där och långsamt vandra in i trädgården igen? Glöm inte att Fru Asp var av en sällsynt ond natur! Missa inte den spännande fortsättningen på en blogg nära dig...