tisdag 25 mars 2014

Hackning pågår

Attans också!!!

Vi fick nyss ett upplysande mejl från vårt webbhotell om att vår hemsida har blivit hackad och att den därför tagits ur drift! En snabb kontroll ger vid handen att det stämmer. Ingenting förutom själva startsidan går längre att besöka.

Samtidigt som det nästan känns lite smickrande att någon valt att hacka just vår lilla anspråkslösa och betydelselösa domän i cyberrymden är det naturligtvis också en smula irriterande. För trots mot vad många tror är det knappast bloggen vi lägger ner någon större omsorg på. Det är listorna på hemsidan som är det som uppdateras flitigast och noggrannast. Bloggen är bara till för att om möjligt hjälpa läsare att hitta hem till oss. Det går väl så där måste villigt erkännas. Redan innan hackningen hade bloggen besökts av nästan 20 gånger fler enskilda besökare än vad hemsidan förmått.

Vi ger dock inte upp så lätt utan ska, när vi får lite mer tid, försöka få hemsidan på banan igen. I väntan på detta visar vi en liten pausbild på vad som samtidigt pågår i trädgården. Voilà, får vi lov att presentera den just påbörjade sista etappen på nya stora PK-parti?

PK-parti i tillblivelse

PK står i detta fall för trädgårdsgurun Peter Korn, ety det är i enlighet med hans lära som stenpartiet fyllts med två traktorsläp 0-8-grus och ingenting annat. Att anpassa anläggningen bättre till våra regnfattiga nordupplänska förhållanden, genom att göra den till en blötbädd, är dock vårt eget påhitt. Likaså att, i likhet med vårt succéprojekt Klippträdgården, täcka hela ytan med största möjliga antal stora stenar - både för att utjämna klimatet och för att bättre bevara fukten.

PK-partiet är primärt tänkt för de lite mer fuktkrävande örter som nu och på sikt är på väg att evakueras från vår knastertorra Örtagård. Det första vi kommer att plantera nu i helgen, när bygget beräknas stå klart, blir dock vårt nyinköpta kinesiska vitbäriga körsbär, Prunus tomentosa 'Snövit'. Exakt detsamma som alla trädgårdsbloggare redan målande beskrivit hur de inhandlat av den finska plantskolan Blomqvist på Nordiska trädgårdar i Älvsjö. Jodå, vi var också där, men tyckte kanske inte att det annars var så mycket att skriva om i år.

måndag 17 mars 2014

Bakslag och ny granne

Med ens fick vi en nyttig näsbränna och en välbehövlig påminnelse om var vi bor någonstans. Redan för en dryg vecka sedan anlände tranorna rekordtidigt och allehanda blomster tävlade i att prunka rikligast och grannast. 

Redan förra veckan blomman storpudran som besatt... 

Likaså hade krusbäret, rönnspirean och flera fläderbuskar redan vecklat ut sina första löv, tidigare än någonsin, och den vanliga skogsalmen Alma såg ut att strax göra dem sällskap.

 ...och skogsalmens knoppar var groteskt svullna.

Då kom bakslaget och full vinter råder ånyo i Arboarkticum denna vecka.

 Var det här verkligen nödvändigt?

Därför var det roligaste som hände i helgen att vi fick en ny granne. För första gången på över två år fick vi anledning att pricka av en ny art vid fågelmatningen. Denna gång var det den trevlige herr svartmes som behagade avlägga en visit. Vi hoppas förplägnaden föll honom på näbben och att han stannar i trädgården permanent.

Herr svartmes föreföll att trivas. 
Vi får väl se hur stationär han blir.


måndag 3 mars 2014

Fler av årets första

Den tibetanska julrosen vi slog på trumman för i förra veckan är redan överblommad och blev således även den första växten av detta slag i år.

 Farväl och välkommen tillbaka nästa år, helst lika tidigt!

Snödroppar, vintergäck, mer gemena julrosor och de första krokusarna blommar dock alltjämt. Nu har de också fått sällskap av lite mer rara växter. Först ut i Stenpartiet är som vanligt den här lilla dvärgnarcissen...

Den blomvilliga mininarcissen från i fjol är redan tillbaka

Tätt följd av vårcyklamen (Cyclamen coum)

Och kan man tänka sig. Blåsipporna är trots sin skuggiga boplats farligt nära utslagning. 

Rekordtidiga blåsippor

Som bekant vurmar arboarkticerna lite extra för alla slags lignoser. Årets första blomning av detta slag kom inte oväntat från en medlem ur familjen Daphne - denna gång från den vitblommande tibasten.

Den vita tibastens knoppar har varit sprängfyllda hela vintern. 
Nu gick det inte att hålla emot längre.