Mellan ljung och lager

Arboarkticerna är hemma igen efter en sagolik semester. Madeira har aldrig varit mer till sin fördel om än hettan var en smula besvärande i stadsmiljö. Uppe i bergen, på 1500 meters höjd var temperaturen däremot perfekt på strax över +20 grader. 

För första gången utforskade nordupplänningarna denna gång den västra inlandsdelen av paradisön. Under en milslång vandring från högplatån och med start vid Assobiadores hänfördes vi av den storslagna naturen ner genom molnen till det frodiga Fanal. Det blev vår kanske bästa skogspromenad någonsin. Sörmlandsleden släng dig i väggen.

 Vy på väg ner från ljunghedarna på högplatån

 Inledningsvis var terrängen ganska risig - närmare bestämt kantat av upp 

till fem meter hög trädljung och blåbärsris

Blåbärsblommorna som blommar just nu runt är stora 

som små blåklockor. Blåbären lär bli som körsbär.

Men efter hand tätnar ljungen och blir både högre och grövre...

...enstaka individer kan bli upp till tio meter höga 

och är troligtvis mer 1000 år gamla

Strax innan Fanal, upphör plötsligt ljungskogen men en värdig 

efterträdare tar över. Ur dimmar tornar plötsligt Madeiras äldsta och

största lagerträd upp sig som i en saga av Tolkien.

Uråldriga jättar fullkomlig översållade av lavar, mossa och ormbunkar

Vandringen, som får betraktas som tämligen lättgången, trots en par rejäla stigningar, måste rekommenderas varmt! :-)

En sista höstreflektion

November. Allhelgona. Visserligen ovanligt varmt för årstiden men ändå... Vi gör som fåglarna och drar söderut. Mer höst än så här blir det inte. Vintern lurar alldeles runt kröken. Om två veckor när vi är hemma igen kan den mycket väl redan vara över oss.

Grååker. Bara några korkade vingnötter 

låtsas inte förstå vad som är på väg att hända. 

 Sparrisen passar på att stila när konkurrensen från 

trädgårdens övriga invånare avtar.

 Fikonets sista kvarsittande blad. 

Snart får han skyla sig med ett snötäcke i stället.

 Den japanska dvärglärken Larix kaempferi 'Grey Pearl' säger god natt

till sina städsegröna kompisar i Minipinetet.

 Möjligen är det också god natt, fast på ett lite mer dramatiskt sätt. För den 

här unga damen. Höstkamelian Camellia x 'Survivor' ska få uppleva sin 

första (och sista?) vinter på friland.

Men vi drar som sagt söderut. Till Madeira som vanligt. Och på tal om Madeira, minns ni den sköldlusbefläckade järneken vi köpte i saluhallen i Funchal för några år sedan? Hon har repat sig riktigt bra och vuxit på sig riktigt duktigt.

 Numera lusfri Madeirajärnek 

Och tänk, just nu, som av en händelse blommar hon för första gången. Det måste medges att det hade suttit fint med röda bär till jul, men det är väl att hoppas på för mycket.

Madeirajärneken blommar lagom till Hallowe'en