Living on the Edge

Nu har vi gjort det!

Som en röd tråd på den här bloggen har man nästan ända sedan starten 2008 vid upprepade tillfällen kunnat ta del av våra funderingar kring mammutträdets härdighet. Trots alla nedslående resultat efter de hemska vintrarna 2009/2010 och 2010/2011, där bland annat Peter Korn och Bergianska trädgården fick se sina Sequoiadendron-försök gå om intet, har vi nu anslutit till den exklusiva klubben ”Vi helt omdömeslösa idioter som vid upprepade tillfällen testar världens största träd på friland i en trädgård som ligger närmare Nordpolen än där man skulle tro att någon kunde bo”. Vår första och då egenhändigt frösådda mammut tog vi kål på redan vårvintern 2008.

I helgen var det dags. Eftersom vi härförleden fick tag på ett nytt hyfsat stort mammutträd till bra pris i Danmark tyckte vi att det för forskningens skull var dags att göra ett nytt försök. Sannolikt kommer det att gå käpprakt åt fanders även denna gång, men enda sättet att bli helt säker är ju att testa. Blir det ett magplask igen får vi trösta oss med att vi ändå har kvar vår inomhusmammut – en lite sävlig skåning vi kommit över efter stängningsdags på Ulriksdals handelsträdgård i Kivik för några år sedan.

Denna gång ska vi dock satsa mer på skyddat läge än en väldränerad plantering för att förbättra härdigheten. Därför har vår danske vän förärats en skuggig plats på Surtorget i Lunden, mittemellan hjulträdet och en amerikansk sötspira (Itea virginiana). Detta eftersom vår första mammut stupade hjältemodigt på sin post på en varm och soldränkt plats på grusåsen.

Frilandsmammut.

Bilden är ungefär lika usel som trädets möjlighet att överleva första vintern

Fartblinda av vårt övermod i helgen planterade vi samtidigt ut ett ovanligt höstfagert ambraträd (Liquidambar styraciflua 'Andrew Hewson') samt en verklig raritet – en Sorbus megalocarpa – en storbladig kinesisk oxel med jättelika frukter. Så vitt vi vet är denna exotiska skönhet helt otestad i vår knastertorra del av världen i zon 4. Daredevils – Yo!

Ambraträd i skyddat läge. Här hyser vi lite större hopp. OBS! lite.

Otestad storbladig kinesisk oxel, dock än så länge utan sina jättebär

Fel, fel, fel!

Att handla via postorder eller för tidigt på säsongen, innan trädens blad vecklats ut, har sina risker. Allt för ofta har vi köpt grisen i säcken. Vi börjar nu få en ganska ansenlig samling träd och buskar som inte beter sig som det var tänkt. Fast det gör inte så mycket, tycker vi. De flesta växter vi köper har kvaliteter vi inte skulle vilja vara utan. Ibland är dessa kvaliteter dock rent komiska, i annat fall kan de åtminstone ge upphov till en bra historia. Möt tre av våra många felköp!

OK, visst kan man med lite god vilja ana några röda nerver

på vissa vårblad. Men rödare än så blir aldrig den här killen.

Ganska uselt för att vara blodbok, tycker vi

För att inte tala om lövverket på den här extremt finflikiga finska brakveden.

Eller... nja, den här kanaljen borde man nog egentligen ha reklamerat,

men nu har vi ju fått en relation till honom. Det vore ju som att skicka tillbaka

ett adoptivbarn med ADHD eller andra dolda effekter.

Så här års är det här nästan vår favorit. oerhört läckra blad i lime och bordeaux.
Riktigt vad det är för något vet vi dock inte men näppeligen en flikbladig

hassel, som det står på plantetiketten.

I västerled

Kristi flygarhelgen brukar det vara Öppen trädgård på Jylland. Så också i år och då fanns arboarkticerna med bland alla storögda besökare. Här ett axplock av alla besöksvärda haver i absolut mint condition. Sannolikt existerar inte ogräs i Danmark. Troligen heller inte gräsklippare. Varför klipper annars danskarna sina gräsmattor med nagelsax?

Hos familjen Nielsen i Randers

Hos familjen Sörensen i Mariager

Hos familjen Andersen/Hansen i Galten

Hos familjen Hermansen i Dronninglund

...ocs slutligen hos familjen Nielsen i Viborg

Om vi köpte några växter? Skojar du? 97 nya krukor (mest träd och stenpartiväxter) står nu på ett trädgårdsbord i Norduppland och väntar ivrigt på att få komma ut i friheten. Så synd att det inte också går att köpa lite danskt klimat att släppa ut i trädgården. Det skulle nog behövas för att få bland annat vår nyinköpta trädljung (Erica arborea) att trivas.

Nordlig vårpromenad

Efter sommartemperaturena i mars har våren varit betydligt kyligare i Norduppland. Bra tycker vi, som vill skynda långsamt och gärna behåller våren länge. Tidsnog blir det sommar ändå och det är trist när allt är överblommat på en vecka. I år har våren varat i över två månader! Rekordlänge! Fast nu börjar det väl dra åt försommar även här. I den norra lite skuggigare delen av trädgården råder dock fortfarande vår. Häng med på en liten promenad i detta grannskap!

Det är hit ner, på andra sidan Framsidesrabatten och Sänkan vi ska bege oss.

I Sipplunden har alla blåsippor ersatts av vita och gula...

...nja förresten, en blå sippa finns det kvar - en blå vitsippa.

Mitt bland det expanderande skogsbingelbeståndet tycks ett
amerikanskt älggräs ha frösått sig - så sött!

Bronsrodgersian har också börjat röra på sig.

På Surtorget står fortfarande en stor rugge treblad i full blom
- nästan onödigt överflöd.

I närhetens står en  frösådd pion vilkens föräldrar vi inte har full koll på ska
blomma för första gången i år - spännande - kanske en ledtråd för stamtavlan.

Och i toppen av ett av plommonträden vilka Lunden består av har
Kevin och Jeanette påbörjat sitt nya bobygge. Som ni kanske minns
blev de ju vräkta när toppen på vildapeln rök i vintras.

De stora frågorna

Medan den nya bonden gör vårfint på åkern utanför staketet sliter sig arboarkticerna sig halft ihjäl innanför detsamma. Det är mycket plikter och tvång så här års - men det blir ju fint sedan, får man väl hoppas. Örtland har rensats, Köksträdgården har börjat iordningställas, årets första gräsklippning är genomförd (fast bara på den soliga Baksidan) och det nya stenpartiet har redan expanderats rejält. Det blev nämligen en hel del sand och grus kvar när inhyrde Hasse var klar. Detta behövde bara kompletterats med fem stora balar torvströ från Granngården i Tierp, samt några präktiga flyttblock förstås.

Vårbruk både utanför och innanför staketet

Det nya stenpartiet har redan expanderats

Årets första gräsklippning avklarad - kanske den enda man längtar till?

Men inne i arboarkticernas hjärnor pågår verksamhet av annat slag. Just nu brottas vi på olika sätt med vår existens. I förra veckan kontaktades vi av en känd trädgårdstidning som ville göra ett reportage från just vår trädgård. Trots att vi blev mycket smickrade (för att inte tala om förvånade) över erbjudandet svarade vi efter mycket vånda nej till detta. Huvudskälet var att vi var tvungna att medverka själva med namn och bild och då fick det vara.

Så långt det är möjligt vill vi även fortsättningsvis existera endast i virtuellt tillstånd vad det anbelangar en bredare allmänhet. Av samma skäl håller vi på att slå ur hågen våra tidigare långt framskridna planer på att delta i någon av sommarens öppen trädgårdsevent (mest troligt Tusen trädgårdar). Hur tänkte vi då? undrar vi nu. Visst kan vi röja vår identitet, men då måste vi ju döda er sedan. Arboarkticer gör sig  bäst på trädgårdbloggen och trädgårdsbloggar gör sig bäst på nätet. Allt annat är dömt att misslyckas.