Så kom då den första frosten, alldeles för tidigt, som sig bör. Natten till onsdagen blev det -3,4 grader i Arboarkticum och många av våra trädvänner kastade in handduken för det här året. Kejsarträden ser värst ut med bladen hängande som våta skurtrasor.
För kallt i våras, för torrt i somras och för tidig nattfrost.
Kejsarträden kverulerar.
Men inte alla har tagit skada av frosten, tvärtom. Vårt mispelträd har trots sommartorkan lyckats behålla några få frukter för första gången. Och dessa lär visst bli ätbara först efter en rejäl frostknäpp. Innan en sådan är de på tok för beska, sägs det. Vi låter dock våra frukter sitta kvar ett tag till och hoppas på brittsommar. Egentligen är mispelns frukter skördeklara först om en dryg månad. Vi får väl se vad den första snön tycker om det.
Vår första mispelfrukt sitter fortfarande kvar
Och på tal om sydländska fruktträd som klarat frosten oväntat bra. Här kommer ett till. Är det någon som kan gissa vad det är? En ledtråd är att det möjligen är Europas mest sällsynta träd, endast känd från en enda lokal på hög höjd i Grekland. Nej det är inte lätt. Eriolobus trilobata heter trädet som är nära släkt med vildapeln.
Eriolobus trilobata
Något svenskt namn har trädet veterligen inte men vad sägs om förslaget grekiskt vildäpple? På engelska heter det i stället Lebanese crab apple, varför man anar att träden främst är att söka utanför Europa. Men även i Libanon är trädet mycket ovanligt så varför anstränga sig allt för mycket? Om lilla eriolobus klarar den arboarktiska vintern skulle vi bli angenämt överraskade.