tisdag 30 september 2014

Frukten av frost

Så kom då den första frosten, alldeles för tidigt, som sig bör. Natten till onsdagen blev det -3,4 grader i Arboarkticum och många av våra trädvänner kastade in handduken för det här året. Kejsarträden ser värst ut med bladen hängande som våta skurtrasor.

För kallt i våras, för torrt i somras och för tidig nattfrost. 
Kejsarträden kverulerar.

Men inte alla har tagit skada av frosten, tvärtom. Vårt mispelträd har trots sommartorkan lyckats behålla några få frukter för första gången. Och dessa lär visst bli ätbara först efter en rejäl frostknäpp. Innan en sådan är de på tok för beska, sägs det. Vi låter dock våra frukter sitta kvar ett tag till och hoppas på brittsommar. Egentligen är mispelns frukter skördeklara först om en dryg månad. Vi får väl se vad den första snön tycker om det.

Vår första mispelfrukt sitter fortfarande kvar

Och på tal om sydländska fruktträd som klarat frosten oväntat bra. Här kommer ett till. Är det någon som kan gissa vad det är? En ledtråd är att det möjligen är Europas mest sällsynta träd, endast känd från en enda lokal på hög höjd i Grekland. Nej det är inte lätt. Eriolobus trilobata heter trädet som är nära släkt med vildapeln.

Eriolobus trilobata

Något svenskt namn har trädet veterligen inte men vad sägs om förslaget grekiskt vildäpple? På engelska heter det i stället Lebanese crab apple, varför man anar att träden främst är att söka utanför Europa. Men även i Libanon är trädet mycket ovanligt så varför anstränga sig allt för mycket? Om lilla eriolobus klarar den arboarktiska vintern skulle vi bli angenämt överraskade.

måndag 22 september 2014

Skäggis

Det påstods högt och brett att sommaren skulle ta slut nu i helgen. Möjligen fick förståsigpåarna rätt för på söndagseftermiddagen sjönk temperaturen nästan tio grader och det började att regna rejält. Och det var första gången på länge. 

Som bekant brukar vi kokettera med hur torrt vi har det, men något torrare än i år har vi aldrig upplevt. Det sägs ju att man måste vattna på allt nyplanterat såvida det inte regnat 30 mm under den gångna veckan. Denna regnmängd är lång ifrån vad vi SAMMANTAGET fått i nederbördsmängd sedan midsommar. 19 mm är vad vi fått, samtidigt som kvicksilvret toppade på 30-34 plusgrader i nästan tre veckor i streck när det var som värst. Dessa dagar var det inte ens meningsfullt att fylla regntunnan med brunnsvatten eftersom det avdunstade ungefär en vattenkanna under varje badutflykt vi gjorde. Mot slutet gav vi upp själva vattnandet också. Det kändes bara plågsamt att ge vissa växter en knappt livsuppehållande insats. Trots att vi kämpade in i det längsta dog uppskattningsvis cirka 100 träd av torka denna sommar. Tur att vi har några att ta av.

Tyvärr var det särskilt många av våra tyska vänner, inhandlade i Hamburgstrakten i september ifjol, som inte förstod att uppskatta torkan. T.ex. är det nästan inget liv längre i den hängande dammsumpcypressen, Taxodium ascendens 'Nutans', som hade klarat både vintern och vårfrosten så galant.

Den gulbrokiga skäggbusken, Caryopteris x clandoniensis 'Sommer Sorbet', däremot tillhör vinnarna denna sommar. Torkan och hettan har uppenbarligen inte gjort någon skada - snarare tvärtom, om man ska döma av blomningen som nu står för dörren.

Caryopteris x clandoniensis 'Sommer Sorbet'...

Det kan vara på sin plats att påpeka att skäggbuskar i allmänhet, och gulbrokiga sådana i synnerhet, näppeligen anses härdiga i Norduppland. Den är för övrigt inte speciellt härdig i Hamburg heller. Men nu gör det ingenting för precis som tyskarna också gör kan man klippa ner busken ända till marken varpå den snällt kommer igen sedan och som synes till och med hinner blomma. Åtminstone en torr och het sommar som den här.

...börjar blomma nu, när sommaren påstås vara över

tisdag 16 september 2014

Katalpaår

Sablar vilken sommar, och himlars vilken höst. Varför ska man behöva stänga in sig på en arbetsplats i veckorna? Det blir ju ingen tid till vara i trädgården, än mindre till att skriva blogginlägg. Samtidigt har vi så sjukt mycket att visa och berätta om att det bara blir löjligt. Men någonstans och någon gång måste vi ju börja så vi börjar här och nu. 

Det är inte bara rosorna som frodats i år. Precis som vi förutspådde i fjol har katalporna blommat som besatta. Vi har nämligen redan tidigare noterat ett samband mellan blomning och hur fin föregående sommar var, och fjolårets sommar var som bekant lång och varm. Hur galen kommer då inte nästa års katalpablomning att bli, undrar vän av ordning? Myten att katalpor blommar på fjolårsved kan vi däremot sticka hål på en gång för alla. Därför gör det inte ett skvatt om vintern fryser tillbaka träden. De blommar lika bra på årstillväxten.

Ja, inte bara blommar förresten. I år har vi för första gången även fått katalpabönor. Det är den härdigaste av dem, den gemena hydridkatalpan som står fullkomligt nedlusad av fröskidor.

Hybridkatalpa med fröskidor

Roligt i år är också att vissa katalpor blommar för första gången. Extra spända har vi länge varit på att få se den manchuriska dvärgkatalpan, Catalpa bungeii, slå ut sina förväntat gula blommor. Tyvärr har trädet stått och stampat så länge nu att vi betvivlar att vi hinner få uppleva detta underverk i år. Blommorna hann slå ut precis så mycket att man han ana det gula. Då kom hösten och blomknopparna börjar nu skrumpna ihop en efter en i den svala och daggstinna morgonluften. Vi hoppas på bättre tur nästa år.

Den manchuriska dvärgkatalpan hann inte riktigt fram men bra nära

Men vilken kompensation vi fick för denna besvikelse! I helgen upptäckte vi till slut att även Satchmo - vårt äldsta, kinkigaste och mest omskrivna äkta trumpetträd, Catalpa bignonioides, lyckats göra frukt för första gången! Visserligen är det bara två fröskidor - men ändå. KUL!!!

Även Satchmo har till slut visat sig fruktbar hos oss i zon 4