lördag 25 april 2009

Booh blåser i flaskan

I morse var vi uppe i gryningen. Det är bästa tiden att lyssna på Booh, som sitter i strandbrynet med sina stora fötter framför sig och tutar i en gammal vinpava så det dånar över nejden.

Eller, riktigt så kanske det inte är. Men det är så det låter.

Även om Booh sägs övervintra hos oss numera, så är det bara tidiga vår- och sommarmorgnar han gör sig påmind. Då dånar hans tutande genom morgondimmorna så att man nästan förväntar sig att få se en här av vålnader komma ridande över slätten, blåsande i sina horn. Det sägs att tutandet kan höras upp till en halvmil bort.

Att få se Booh själv är dock få förunnat. Han dräller mest omkring i vassen - när han inte är på pokerkväll hos Max eller Rolf. I vassruggarna raglar han omkring med sina stora fötter (faktiskt fågelvärldens största, i förhållande till kroppens storlek) och försöker lokalisera tomflaskor efter de senaste fylleorgierna.

Booh är en gammal stöt med manschauvinistiska vanor. Månggifte tycker han till exempel är en kul idé. Och att ta hand om familjen, det överlämnar han till fruarna, medan han själv mest äter, rumlar, spelar poker och tutar i luren.


Hemma hos Booh: foto på mamma och
resterna efter den senaste pokerkvällen

När vi kom in igen i morse lyssnade vi på Naturmorgon, och fick tips om att P2 drar igång sin ambitiösa nysatsning P2-fågeln, en radioklassiker i nyputsad skrud, just idag. Där är naturligtvis ett original som Booh självskriven. Läs om P2-fågeln, mer om rördrommen och lyssna på hur Booh låter!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar