Det är hög tid att presentera en av våra mer påträngande grannar. Visserligen trynar denne granne fortfarande som bäst i sitt ombonade gryt, men det står nog inte på förrän det är dags för Rolf Grävling (naturligtvis döpt efter den store Ernst) att vakna, gäspa, klia sig på magen, sträcka på sig och efter en stärkande kopp te med mjölk och honung rumla ut på någon av sina vanliga närsynta räder i Arboarkticum.
Förmodligen är han den av våra grannar som vi hyser allra mest kluvna känslor inför: Rolf är enerverande. Rolf är dyr i drift. Rätt korkad är han uppenbarligen, och mer närsynt och klumpig än vad som är lämpligt i en trädgård med känsliga nyplanteringar. Räkningen på allt han förstört för oss under sina maskjakter är astronomisk.
Men ändå är han ju så förfärligt rar...
Och han är inte enbart en drumlig förstörelsemaskin - han gör även utmärkt nytta som avfallskvarn på sensommaren, då Lundens gångar täcks av kladdiga nedfallna plommon. Efter någon av Rolfs nattliga plommonorgier är där rent och snyggt igen!
Rolf bor i den gamla brunnen i hagen nedanför Utsiktsplatsen. Det vet vi med säkerhet. Vi träffar honom där då och då ljumma sommarkvällar. Då sitter han förnöjd på botten av brunnen under sitt verandatak, tillverkat av korrugerad plåt, och kisar mot himlen. Vi undrar så vad han tänker på?
Det har funnits tillfällen under åren då vi skulle föredragit
att Rolf varit lite mindre rörlig. Uppstoppad till exempel.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar