Bland våra många fyrbenta grannar är räven en av favoriterna. Räven - eller Max Fox som han heter - bor på åkerholmen en halv kilometer rakt österut, ner mot sjön. Där har han en rejäl lya, förmodligen en gång i tiden utgrävd av en familj grävlingar. Från holmen har Max perfekt utsikt över fälten, som varje vår och höst är fyllda av smakliga ankor (åkej, inte ankor, men i brist på närmare kännedom om gäss och andra sjöfåglar får de finna sig i att vi kallar dem det). Förutom faiblessen för ankjakt gör Max även en utmärkt gärning med sorkjakt i och runt vår trädgård. På vintern ser vi honom ibland på åkern strax utanför gärdsgårn där han gör fantastiska jiujiutsu-hopp rakt ner igenom snön och fångar paralyserade sorkar.
Max absoluta favoriträtt är dock helt igenom vegetarisk: krusbär! Det visade han tydligt redan vid vårt allra första möte, när Max bara var en liten orädd valp, som obekymrad traskade omkring i trädgården och behandlade oss som ointressanta och ovanligt fula kor. Oftast hittade vi honom vid någon av krusbärsbuskarna, där han njutningsfullt och ljudligt smaskade bär. Max är fortfarande begiven på krusbär, och i somras såg vi honom flera gånger klättra i den största busken, på jakt efter de bästa bären. Det såg mycket dråpligt ut, med en burrig rävsvans rakt ut genom grenverket en meter ovan marken, och så ett öra, en nos och ett svart öga skymtande bland grönskan.
Nej, inte vår Max, men väl en släkting från grannkommunen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar