Senhöst

När vi vaknade på lördagsmorgonen var det -6,4 grader och det hade fallit snö.

Nysnö utanför farstukvisten

I vattenkannorna som vi ännu inte hade hunnit ta in var det en tjock isskorpa som inte smälte på hela dagen.

Färdigvattnat för i år

I veckans höststormar hade vimpeln slitit sig från flaggstången och satt nu högst upp i vår största rönn och skrattade, väl medveten om att där skulle vi aldrig kunna komma åt den.

 Untouchable

Om det fortfarande är höst är det onekligen väldigt sen sådan och alla vettiga lignoser har redan kommit en bra bit i sitt avmognande. Bara den korkade lilla hybridplatanen vi drivit upp från frön av moderträdet utanför Kungliga biblioteket i Stockholm vägrar inse faktum och fortsätter obekymrat att gnola sina lite tramsiga sommarsånger. Suck! Någonting säger oss att den här killen är ett omöjligt fall som aldrig kommer att kunna planteras ut permanent.

Låt inte den gula bladfärgen lura er. Den beror på morgonljuset, inte årstiden.

Den envisa platanen är fortfarande lika envist grön som i somras.