Hotell Pimpinell goes Hitchcock

Eftersom vi matar fåglarna året runt och i princip vartenda större träd i trägården är begåvat med minst en fågelholk är det vanligtvis ett herrans fågelliv i Arboarkticum. I år är det värre än vanligt. Till och med de starkt revirhållande Dennis och Denise tycker att tillgången på komfort är så god att de, tvärtemot alla regler, accepterar minst en ytterligare nötväckefamilj vid fågelmatningen.

Allra värst är det dock med pilfinkarna! Visserligen har vi under årens lopp noterat att de tycks bli alltmer framgångsrika men nu börjar det bli rent löjligt.

Flockens alfahanne poserar näbbigt på gärdsgården

När vi flyttade hit för nio år sedan var det i princip bara ett strävsamt lågmält grått proletärpar som endast sporadiskt lämnade sin taggiga rosenbuske för att diskret komma fram och smaka på skulorna från fågelbordets läckerheter. Med tiden har de dock blivit allt djärvare och gjort en veritabel klassresa. Nu duger det inte längre för de allt finare pilfinkarna att bo i bushen. I stället har det flyttat in allt fler pilfinkar i allt mer attraktiva holklägen. Inte ens annars så aggressiva blåmesar, talgoxar och flugsnappare har förmått att stå upp för sina invanda kärleksnästen.

Inte lika grann i år som i fjol - men det tycks inte spela någon roll

Vad har då hänt med den gamla pimpinellrosen där resan började? Ja, som vi berättade redan i fjol tycks det som att alfaparet numera ha startat hotellverksamhet och hyr ut rum i de taggiga snåren åt mindre bemedlade släktingar. Rosenbusken är inte alls lika tilltalade i år som när vi lyriskt beskrev den i fjol, och då var det ändå drygt två veckor längre gånget på säsongen. Detta är dock inget som bekymrar hotellgästerna som aldrig varit så många. När man nu blir busken för närgången hör man plötsligt ljudet likt en brusande fors och i nästa ögonblick tycks höstsolen gå i moln när himlen förmörkas av upprörda pilfinkar. Det hela ger lite otäcka vibbar av Hitchcockfilm och man funderar så smått på om det här med välgörenhet för samhällets olycksbarn verkligen är en så bra idé?