Få saker kan göra en så beklämd som blommande växter som hamnat på efterkälken.
Vi har till exempel ett silverax, Cimicifuga racemosa, som vi tydligen planterat lite väl skuggigt. Visserligen sägs växten föredra ett dunkelt läge, men det helmörka hörn intill en husvägg som vi valde till vår planta är uppenbarligen en för hård prövning till och med för den här skymningsvarelsen. Silveraxet slog ut sina blommor... i förrgår. Hela söndagen - en HEL DAG alltså - fick vi glädjas åt den fantastiska doften från de vita vipporna och den slående kontrasten mellan kritvita blommor och mörkröda stjälkar, innan kölden slog till med full kraft inatt och ödelade hela härligheten. Nog känns det lite bittert ändå att inte ha fått njuta mer av den här resliga, parfymerade damen?
Akademisk kvart, eller bara lite senfärdig?
Inlägg
Vilken tur att ni hann föreviga den sköna innan hon säckade ihop!
SvaraRaderaOch vilken vacker dödsruna hon fick. Livet var nog värt att leva i alla fall....
läckert
SvaraRaderaSå vackert och sorgligt på en gång. En känsla som gör sig påmind varje dag, den här tiden...
SvaraRadera