Alla mår bra

Vi vet att det är alldeles för tidigt att ropa hej, men vintern så här långt har verkligen varit dräglig. Visst! Det blygsamma snödjupet har inte utgjort något isolerande skydd och -23,9 hade vi en morgon för några veckor sedan, men ändå. Under förutsättning att vintern nu verkligen är över - peppar peppar... - har vi aldrig tidigare upplevt en så kort vinter. Den kom inte förrän en bra bit in i januari och tycks nu vara över innan februari ens är till ända - ...ta i trä!

Den äkta flädern vädrar vårluft

Men vintern har varit dräglig på fler sätt. Hittills har vi inte hittat en enda nedbetad eller sönderstampad växt. Helt unikt! Kanske beror det på vårt nya staket, kanske på ovanligt omsorgsfullt innätande. Kanske beror det på god grannsämja med våra duktiga rävkompisar, kanske på att den snöfattiga vintern erbjudit godare grödor annorstädes än exoterna i vår trädgård. Den mest troliga orsaken är dock de två föregående fimbulvintrarna som tydligen tärt hårt på rådjursbeståndet. En normal vinterdag förr i tiden kunde vi se så många som 25 rådjur samtidigt ute på åkern. Denna vinter har vi sällan sett något rådjur alls och de tycks aldrig, av spåren att döma, ha tagit sig in i trädgården.

Frilandsopuntian fröken Freiberg är lite morgontrött, men tycks i övrigt må bra

Till och med den gulbrokiga druvidegranen (zon 1-växt)
har klarat vintern med bravur, helt utan något extra skydd.
I fjol blev hon nästan tillintetgjord av rovgiriga rådjurskäftar.
(OK, vi vet att bilden inte blev något vidare, men det bjuder vi på idag)

Detta sammantaget gör att vi nog aldrig haft en bättre känsla i kroppen inför någon odlingssäsong. Hein? Var tog de vanligtvis så cyniska arboarkticerna vägen? Lugn, kära läsare. De är nog tillbaka snabbare än ni hade önskat.

Vadå vinterbuske?

Vinterbuske, Abeliophyllum distichum, heter en forsythiasläkting med vita doftande blommor som påstås blomma tidigt om våren. Med andra ord, återigen samma märkliga logik som att midsommarblomstret blommar vid Valborg och snöbollsbusken mitt i sommaren.

Så vidare värst mycket mer vet vi faktiskt inte om växten. Till exempel har vi ingen aning om den är härdig. Vi utgick som vanligt  från att så inte var fallet och köpte därför ett exemplar i fjol för att testa. Någon prydnad har busken näppeligen varit så här långt. Gles och tanig tappade den alla blad tidigt i somras och sedan dess har vi  inte ägnat den en tanke - förrän nu då. De där smutsbruna små bollarna som vi trodde var torra kvarsittande fröställningar från i fjol tycks nämligen vara klasar av blomknoppar, knoppar som faktiskt gör sig väldigt bra mot snön.

Det våras för vinterbusken

De här bilderna togs dock i helgen. Nu ser inte gräsmattan ut så här längre. Den är grönare än en grogg på Ålandsbåten. Annorlunda uttryckt - nu är det tidig vår! Upp till bevis nu då och blomma vackert så kanske vi omvärderar dig ditt skrälle!

Vadå? Jag skrälle? Nä, vänta ni bara.

Naturmorgon

Brrr, var kom snön ifrån? Så räv jag är tycker jag det här känns onödigt. Det blir kallt om tassen!

Och därinne i det jättestora röda grytet sitter de tvåbenta kossorna och glufsar i sig frukost i värmen. Och här står jag och trampar för att hålla hungern borta!

- Mutter.

Fåglarna tänker de minsann på. Titta på alla godsaker däruppe i trädet! Men mat till Räven? Nähä, det dög minsann inte. Annat var det förr. Jag minns en höstdag när jag hittade en hel flintastek på komposten. Det var tider det (även om jag hade en del synpunkter på bäst-före-datumet).

- Mutter mutter.

Det minsta man kunnat begära var väl att de åtminstone hissat flaggan! Det är faktiskt min födelsedag idag!!! 

- Skandal.

Men titta där i snön! Jag visste väl att det skulle finnas en liten godsak just till mig! Kossorna har bestämt slängt ut en liten husmus till sin favoriträv! Härligt, jag tror bestämt att den är hängmörad!

- Dagen är räddad!!!



(Och inomhus vid frukostbordet sitter de tvåbenta kossorna och konstaterar att Naturmorgon på lördagar i sina bästa stunder visserligen kan vara ett kul radioprogram, men att livesändningen från trädgården håller högre kvalitet.)

Playa de las Arboarkticas

Dripp. Dropp. DRIPP! DROPP!

Vilket underbart ljud som når våra trumhinnor! Det droppar från taken!

Och genast är badsäsongen ett faktum.

!!!

Nej, inte är det vi som tar oss ett dopp i en isvak i den närbelägna sjön. Men herr och fru blåmes, nyförälskade och blinda för närgångna papparazzi-arboarkticer, plaskar lyckligt i den lilla pölen nedanför stuprännan vid vedboden.

- Gyttjebad är bra för hyn har vi hört

Vad kan man mer begära för att smälta vinterisen inombords? Kanske åsynen av den förtjusande lilla gråsiskan som somnat på en vissnad flox-gren i årets allra första vår(-lika) solstrålar?

- Zzzzzzzz

Tjohej, vintern lär visst komma åter innan det är dags för vår på riktigt, men efter dagens vårväder har vi fått kraft nog att uthärda ännu några kalla veckor.

Att förlora sig i en flora

Arboarkticerna brukar under stundom tipsa om kuriös litteratur. Tyvärr är denna oftast i princip omöjlig att uppbringa (utom på lika kuriösa antikvariat), då arboarkticernas smak har mer gemensamt med de litterära ideal som gick i graven ungefär samtidigt med Ernst Rolf än med mer moderna alster. Nu har vi en god nyhet för alla som tröttnat på våra vanligtvis hopplösa boktips. Idag ska vi göra reklam för en publikation som bara har något år på nacken och som i allra högsta grad fortfararande finns till försäljning.

Vad är då haken, för det måste det väl ändå finnas någon sådan när vi är i farten? Jodå, möjligen är det så att denna bok ändå inte intresserar merparten av våra läsare, ety den är en smula provinsiell. Men för dem av er som likt vi älskar växter och har någon slags koppling till Östra Svealand måste denna framställning vara något av en plaskblöt dröm. Ja, just nu funderar vi i termerna av att detta måste vara den bästa bok vi någonsin läst och vi har slagits om den ända sedan vi köpte den i julklapp till oss själva.

Vad vi talar om är förstås den fantastiska forskargärningen Upplands flora från 2010. Under tio år har ett drygt 60-tal inventerare dammsugit varenda kartbladskvadrant av Sveriges yngsta landskap i jakt på skatter från Floras rike. På nästan 900 sidor presenteras Upplands nära 2000 vilda växter med vackra bilder och detaljerade beskrivningar och utbredningskartor. Kan det bli bättre?

Köp, köp, köp!!!

Ja, det kan det faktisk. Åtminstone om man är arboarkticer och brukar skämta om att traktens flora måste skrivas om efter alla rymlingar som numera smitit ut från vår trädgård. Högst sannolikt har vi nämligen blivit sannspådda. I Upplands flora beskrivs ett flertal sådana växter som vi på goda grunder antar har oss att tacka för sin existens, då de beskrivs ha sin nordligaste utbredning exakt på den plats där vi spänt upp våra bopålar. Plötsligt känner man för ett ögonblick historiens vingslag och uppfylls av en känsla av att faktiskt ha åstadkommit någonting i detta jordeliv. Nåja, den känslan går säkert över inom kort, men denna bok kommer vi nog alltid att älska.

En oumbärlig guldgruva för växtintreserade upplänningar

Vräkning

Den gamla vildapeln på Framsidan har vi berättat om vid ett otal tillfällen. Senast beskrev vi hur det ständigt expanderande pilfinkskollektivet nu lagt beslag på skatorna Kevins och Jeanettes kapsejsade byggprojekt i toppen av nyss nämnda träd och omformat det till fritidsgård, behändigt nära fågelmattningen strax nedanför.

Före detta skatbo

Som ni ser kan svartbygget näppeligen påstås försköna det redan tidigare tveksamt dekorativa trädet. Denna soliga söndag bestämde vi att måttet var rågat. Den förfulande trädtoppen måste bort! Så skred vi till verket!  Fram med motorsågen och väck med allt som inte befanns absolut oumbärligt då högstubben även framgent måste kunna fungera som utfodringsstation för hungriga Dennisar.

Så var det slut på den oönskade fallfrukten

Allt gick som planerat och inga incidenter inträffade. Ja, man kan säga att allting var frid och fröjd... ända tills vi röjt bort det forna skatboets alla omsorgsfullt ihopflätade kvistar. Då slog plötsligt det dåliga samvetet till! Stackars, stackars skatpar! Inte nog med att de blev bortkörda av ett ligistgäng pilfinkar, tänk på allt jobb de måste ha haft för att mura denna utsökta lerkonstruktion som återfanns i botten av boet.

Lerklinat bulverk à la Kevin & Jeanette

Skuldkänslorna kändes som ett tungt lastat ok på våra axlar. Vi överväger nu allvarligt att försiktigt lossa den delikata boplattan och fastgöra den i något annat träd som borde förskönas med ett skatbo. Varför inte hos våra försvarslösa sommargrannar till exempel? Strålande idé! Till handling!

Uppdaterad rapport från vinterförvaringen 1

Jodå, nu har vintern verkligen kommit även till Arboarkticum. Och då menar vi inte bara att vi fått ett litet tvärhand högt snötäcke och att temperaturen konstant håller sig under nollstrecket. Nä, vår deffinition handlar om när växterna på övervåningens vinterförvaring sluttar bälja i sig vatten. Nu har detta äntligen skett. Nu räcker det med att ge dem en symbolisk vattenslurk varannan vecka.

Nå, det gäller inte riktigt alla växter förstås. Vår kalifornska korkek Kirk har uppenbarligen ingen lust att ta vintersiesta. Tvärtom, han som för bara ett par år sedan var ett sött litet ekollon har nu förvandlats till en gänglig, mer än meterhög trilskande yngling med en glupande aptit.

Kirk säger att han kan sluta dricka precis när han vill...
men just nu har han ingen lust!

Den söta buxbomen

I en text i somras nämnde vi i förbigående att vi hade införskaffat en sötbuxbom (Sarcococca hookeriana ’Purple stem’ av den numera saligen insomnade plantskolan Blue Sage i Lund. Denna långsamväxande buske var då en komplett ny bekantskap för oss och i ärlighetens namn så visste väl inte plantskolan så mycket heller, mer än att den var trevlig i samplanteringar med glansbambu och som vanligt nog inte var härdig hos oss i Norduppland.

Åtminstone det sista stämmer säkert. Vidare efterforskningar tyder på att den trots sitt himalajanska ursprung inte gillar temperaturen på under -15. Den här vintern har visserligen arboarktiska utetermometern inte visat värre än -13,9 (nu i morse), men vi vet vad februari, som lurar runt hörnet, brukar kunna erbjuda av den varan. Därför är nog vår sötbuxbom för evigt dömd till att bli krukväxt.

Sötboxbomen, just nu översållad av...

Nu gör det inte så mycket. Den städsegröna busken är en riktig prydnad i gästrumsfönstret och just nu har den avslöjat en annan mycket angenäm överraskning. Sötbuxbom blommar tydligen på vintern, blommorna är visserligen små och föga iögonfallande – men de doftar! Aldrig tidigare har vi stött på en växt som doftar så starkt och gott. Från sin lilla undanskymda vrå fyller den just nu precis hela huset med sin söta arom. Mums!

...sådana här små underbart doftande blommor

Håll ögonen öppna efter denna fantastiska växt!

Ryssvinter

Nja, det är väl knappast så att arboarkticerna är mer insnöade nu än annars. Det var inte så vi menade med rubriken. Snarare har väl snöbristen gjort att vi fått gå under jorden på sistone. Vi tog helt enkelt en ny tripp i österled för att möta vintern och få damma av skolryskan. Nu är vi hemma igen och här är några av fynden vi fann. Dags att ta fram såtrågen och hoppas på tre månaders stratiferande vinter även här således.

Ja ne panemajo, ja svet! (ovanligt klickbar bild)

Solvarvet fullbordat

Nä, det blev inte snö den här månadsbilden heller. I fjol låg snön tjock redan
den 31 oktober. Så här ser Arboarkticum ut 31 december 2011.

31 januari

28 februari

31 mars

30 april

31 maj

30 juni

31 juli

31 augusti

30 september

29 oktober

30 november

Återstår bara att önska er alla ett verkligt Gott Nytt Trädgårdsår!

Julklapparnas julklapp

Vissa arboarkticer har uppenbarligen, mot alla naturlagar, varit otroligt snälla under 2011. Ni anar inte vad som låg under granen i år...

Här är presenten som gör att vi inte förstår hur vi överhuvudtaget har kunnat existera tidigare - än mindre kalla oss trädgårdsnördar: En Gardening Box från brittiska Moleskine!

Vad döljer sig i detta vackra omslag månntro..?

Flås, detta börjar se mycket lovande ut!

Vackert inbundna häften?
Det står Gardening Pockets på den ena! Nu dånar vi snart!

Och det är precis vad det är! Ett fröarkiv med tillhörande fröpåsar
(här får nog bara våra allra mest exklusiva fröskatter förvaras).

Den andra volymen är en anteckningsbok - en Gardening diary,
med förtryckta kapitel för Plants, Design, Visits, Garden Log etc.
Blimey, this is adorable!

Och sist i häftet plats för egna kapitel
- med förtryckta klistermärken att fästa på flikarna.
Den lyckliga ägaren är övertygad om att denna tingest är
förutsättningen för ett lyckat trädgårdsår 2012.

Är någon en liten smula avundsjuk, så säg? :-)

Julkotten

Den minnesgode läsaren vet att arboarkticerna gärna slaktar sin julparafernalia i form av oönskade julgrupper, nötskålar och fruktkorgar och i stället använder innehållet som utsäde. Julen 2011 utgör därvidlag inget undantag. Med en nattemperatur på +10 grader natten mellan annandag och tredjedag jul tyckte vi att turen äntligen var kommen till den kottelika rosettfrukten - vi syftar förstås på ananasen, Ananas comosus.

Julblomma 2011

Om man bortser från det faktum att denna växt helst vill bo fuktigt i sydamerikanska tropiker är det faktiskt ganska lätt att odla den. Det är bara att skära av toppen på frukten och sätta den i såjord så rotar den sig snart och börjar producera nya blad. Efter tre år kommer i ideala fall en ny frukt och plantan dör - men då är det ju bara att börja om igen. Snacka om att både äta kakan och ha den kvar (arboarkticerna äter ju som bekant inte så gärna frukt men äger förvisso en flaska ananassprit från Christmas Island, vilken ger inspiration till nya användningsområden :-=).

Vad få tycks känna till är att ananasen, trots sitt tropiska ursprung, tål en hel del stryk i form av kyla och frost. Det gör att den rimligen skulle kunna gå att plantera ut på friland i de mildaste delarna av landet. Att under dessa förhållanden räkna med att få frukt är dock tämligen utsiktslös. Till och med i England är detta så ovanligt att det omskrivs i tidningarna när detta sker.

Tajgan kommer?

Som vi berättar på vår hemsida (i beskrivnngen av Pinetet) finns det ingenstans några naturliga barrträd i Arboarkticum. Samtliga koniferer, och de börjar bli ganska många nu, är egenhändigt planterade och de påträffas numera lite överallt i trädgården, alltså inte bara i de tre pineta som ursprungligen var tänkta för detta. Just blandningen av lövträd och barr i olika färg och form har vi numera kommit till insikt om är det som skapar verklig dynamik i en park.

Däremot stämmer inte längre påståendet om att det inte finns några naturliga barrträd hos oss. Vi har ganska nyligen varseblivit att både gran och tall självsått sig i pallkragarna, där myntornas krig sedan många år rasar i Körsbärslunden.

Små självsådda granar ertappade i en av myntalanden

Vi antar att det här betyder att vi nu borde ansluta oss till alla som fruktar för att det försurande barrskogsbältet ska breda ut sig än mer över den fennoskandiska halvön. Fast... kanske inte ändå? Särskilt inte som jordlagret i pallkragarna inte är mer än någon decimeter. Än dröjer det nog innan vi är självförsörjande av julgran. Var välkomna kära vänner!

 

God Jul alla läsare! önskar arboarkticerna med en bild på granen Carema
(just granen som står på denna plats uppkallas alltid efter någon känd skurk).

En hälsning från södern

Dagens text var ämnad att handla om julgranar. Och det kommer den väl att göra också, om än inte på det sätt som det var tänkt. Den texten får vi ta på julafton i stället.

Arboarkticerna håller sig med många julträd av allehanda slag. Vad ska man annars göra med allt ärvt gammalt julpynt? Dessutom behöver vi alla avfallna barr vi kan få för att kunna jordförbättra det så kallade Surtorget i Lunden. Endast ett av julträden är dock korat till att bli årets huvudgran. I år blev den en präktig kungsgran som lystrar till namnet Smisk-Olle, efter den kände Reeperbahnsångaren med samma namn.

Smisk-Olle - årets huvudgran

Kungsgran kanske låter svenskt men det är det ju som bekant inte. Nordmansgran, som trädet också kallas, härstammar från sydöstra Europa och framför allt Turkiet. Och även om det med fördel skulle gå att odla dem på julgransplantager även i vårt land görs det inte i någon högre utsträckning. Som vanligt är det Danmark som står för merparten av granexporten hit - vilket känns lika logiskt som att Sverige är en stor exportör av tulpaner till Holland, sand till Saudiarabien och wienerbröd till, just det, Danmark.

Vi har ingen större anledning att ifrågasätta huruvida även Smisk-Olle vuxit upp på en dansk plantage. I vart fall är det som vi tidigare berättat ovanligt med naverlönnskogar i vårt land och denna lilla hälsning från sydligare breddgrader seglade ner på salsgolvet när vi klädde Olle igår kväll:

En hälsning från en julgransplantage längre söderut,

uppenbarligen belägen i en naverlönnskog



Mossoffer

Julen står för dörren och på själva dörren hänger som brukligt årets krans. I år blev det visst en i mossa.

Mosskrans från Tobo julmarknad

Men ser inte kransen lite sliten ut redan? Vad är det som har hänt?

Nja, så här ska det inte se efter bara ett par veckor!

Det har bestämt varit tjuvar i farten och vi tror oss ana vilka de är. Otacksamma snyltgäster! Och er plöjer vi ner en förmögenhet motsvarande BNP i en liten bananrepublik på att utfordra året runt! Bah! Nu blir det ingen kokosnöt till jul. Så det så!

Samtidigt i en närbelägen fågelholk

Knopptoppen avgjord!

Jovisst blev det favoriten Leonard Messel som sopade hem Knopptoppen 2011/2012. En djuplodande segerintervju kommer inom kort på en blogg nära er. Men nu ska vi i stället koncentrera oss på de tappra som hjälpte till att kora en mästare i år. Eftersom ni var så få gör vi det lite roligare än att bara lotta ut priset till en av er. Vi kör lite tärningsdueller i stället. Regler är enkla. Försten till två segrar (lika slag går om) går vidare till nästa nivå. Förloraren får komma igen nästa år i stället.

Lotten har fått avgöra vem som möter vem:

1. Annika Christensen

2. Anna-Karin, Landet Krokus

3. Madame C

4. Nilla|utanpunkt

5. Hans i Brännberg

6. Helens trädgård

7. Eva

8.Mimmi

---



Okej då kör vi!

Dags för kvartsfinal 1 mellan Annika Christensen och Anna-Karin, Landet Krokus.

6-1, 2-5, 6-3

Annika till semifinal 1

Kvartsfinal 2 mellan Madame C och Nilla|utanpunkt.

5-1, 3-6, 1-1, 1-1, 6-4

Jämnt och hårt men småländsk sisu slog brittisk charm den här gången.

Madame C till semifinal 1

Dags att vända blickarna mot den nedre planhalvan.

Först ut ett norrländskt lokalderby:

Kvartsfinal 3 mellan Hans i Brännberg och Helens Trädgård.

1-4, 1-6

Snabb seger till Piteå!

Helens Trädgård till semifinal 2

Dags för dagens sista kvartsfinal,

två damer som kallar sig Eva och Mimmi.

1-3, 4-2, 4-4, 6-1

Eva till semifinal 2

---

Då är det redan dags för semifinal 1,

mellan Annika Christensen och Madame C.

4-5, 1-4

Näe Annika, tyvärr gick det inte den här gången heller :-(

Madame C till final!

Dags för semifinal 2,

mellan Helens Trädgård och Eva.

3-2, 4-4, 4-5, 2-1

Eva vann en rafflande duell igen och går till final.

---

Tatta-taaaa!!!

Finaldags.

Till vänster Madame C, till höger Eva.

1-1, 4-4, 1-6, 1-5!!!

Grattis Eva!

Nu återstår bara att ta reda på vem du egentligen är. Den enda Eva vi känner till som brukar läsa vår blogg är Eva, som driver plantskolan Odlargädjen utanför Eskilstuna. Är det du som varit inne och röstat på Knopptoppen? Du kan väl höra av dig och bekräfta. Svara här eller skriv till kontakt@arboarkticum.se så ska du se att tomten nog ska klara av att leverera ett arboarktiskt vinpaket ända hem till en brevlåda nära dig.

Dammiga prispavor på väg

Återigen stort grattis till Eva och tack även till alla andra som deltagit i omröstningen och orkat läsa ända hit!

Viktigt meddelande!

I morgon är det redan Lucia. Det betyder också att det är sista dagen att rösta på årets Toppknopp. Intresset för tävlingen har väl inte varit sådär överväldigande i år. Endast elva röster har inkommit (av vilka en är vi själva), och alla av dessa har inte ens gett sig till känna. Synd, tycker vi, eftersom det står ett tungt paket här och väntar på att bli utlottat. Aldrig har det varit lättare att vinna Arboarkticernas erkänt fina Toppknoppspris!  Så sätt fart nu!

Mika-El says