En hälsning från södern

Dagens text var ämnad att handla om julgranar. Och det kommer den väl att göra också, om än inte på det sätt som det var tänkt. Den texten får vi ta på julafton i stället.

Arboarkticerna håller sig med många julträd av allehanda slag. Vad ska man annars göra med allt ärvt gammalt julpynt? Dessutom behöver vi alla avfallna barr vi kan få för att kunna jordförbättra det så kallade Surtorget i Lunden. Endast ett av julträden är dock korat till att bli årets huvudgran. I år blev den en präktig kungsgran som lystrar till namnet Smisk-Olle, efter den kände Reeperbahnsångaren med samma namn.

Smisk-Olle - årets huvudgran

Kungsgran kanske låter svenskt men det är det ju som bekant inte. Nordmansgran, som trädet också kallas, härstammar från sydöstra Europa och framför allt Turkiet. Och även om det med fördel skulle gå att odla dem på julgransplantager även i vårt land görs det inte i någon högre utsträckning. Som vanligt är det Danmark som står för merparten av granexporten hit - vilket känns lika logiskt som att Sverige är en stor exportör av tulpaner till Holland, sand till Saudiarabien och wienerbröd till, just det, Danmark.

Vi har ingen större anledning att ifrågasätta huruvida även Smisk-Olle vuxit upp på en dansk plantage. I vart fall är det som vi tidigare berättat ovanligt med naverlönnskogar i vårt land och denna lilla hälsning från sydligare breddgrader seglade ner på salsgolvet när vi klädde Olle igår kväll:

En hälsning från en julgransplantage längre söderut,

uppenbarligen belägen i en naverlönnskog