Julkotten

Den minnesgode läsaren vet att arboarkticerna gärna slaktar sin julparafernalia i form av oönskade julgrupper, nötskålar och fruktkorgar och i stället använder innehållet som utsäde. Julen 2011 utgör därvidlag inget undantag. Med en nattemperatur på +10 grader natten mellan annandag och tredjedag jul tyckte vi att turen äntligen var kommen till den kottelika rosettfrukten - vi syftar förstås på ananasen, Ananas comosus.

Julblomma 2011

Om man bortser från det faktum att denna växt helst vill bo fuktigt i sydamerikanska tropiker är det faktiskt ganska lätt att odla den. Det är bara att skära av toppen på frukten och sätta den i såjord så rotar den sig snart och börjar producera nya blad. Efter tre år kommer i ideala fall en ny frukt och plantan dör - men då är det ju bara att börja om igen. Snacka om att både äta kakan och ha den kvar (arboarkticerna äter ju som bekant inte så gärna frukt men äger förvisso en flaska ananassprit från Christmas Island, vilken ger inspiration till nya användningsområden :-=).

Vad få tycks känna till är att ananasen, trots sitt tropiska ursprung, tål en hel del stryk i form av kyla och frost. Det gör att den rimligen skulle kunna gå att plantera ut på friland i de mildaste delarna av landet. Att under dessa förhållanden räkna med att få frukt är dock tämligen utsiktslös. Till och med i England är detta så ovanligt att det omskrivs i tidningarna när detta sker.