Vi vet att det är alldeles för tidigt att ropa hej, men vintern så här långt har verkligen varit dräglig. Visst! Det blygsamma snödjupet har inte utgjort något isolerande skydd och -23,9 hade vi en morgon för några veckor sedan, men ändå. Under förutsättning att vintern nu verkligen är över - peppar peppar... - har vi aldrig tidigare upplevt en så kort vinter. Den kom inte förrän en bra bit in i januari och tycks nu vara över innan februari ens är till ända - ...ta i trä!
Den äkta flädern vädrar vårluft
Men vintern har varit dräglig på fler sätt. Hittills har vi inte hittat en enda nedbetad eller sönderstampad växt. Helt unikt! Kanske beror det på vårt nya staket, kanske på ovanligt omsorgsfullt innätande. Kanske beror det på god grannsämja med våra duktiga rävkompisar, kanske på att den snöfattiga vintern erbjudit godare grödor annorstädes än exoterna i vår trädgård. Den mest troliga orsaken är dock de två föregående fimbulvintrarna som tydligen tärt hårt på rådjursbeståndet. En normal vinterdag förr i tiden kunde vi se så många som 25 rådjur samtidigt ute på åkern. Denna vinter har vi sällan sett något rådjur alls och de tycks aldrig, av spåren att döma, ha tagit sig in i trädgården.
Frilandsopuntian fröken Freiberg är lite morgontrött, men tycks i övrigt må bra
Till och med den gulbrokiga druvidegranen (zon 1-växt)
har klarat vintern med bravur, helt utan något extra skydd.
I fjol blev hon nästan tillintetgjord av rovgiriga rådjurskäftar.
(OK, vi vet att bilden inte blev något vidare, men det bjuder vi på idag)
Detta sammantaget gör att vi nog aldrig haft en bättre känsla i kroppen inför någon odlingssäsong. Hein? Var tog de vanligtvis så cyniska arboarkticerna vägen? Lugn, kära läsare. De är nog tillbaka snabbare än ni hade önskat.
Inlägg
Ah, här hittar man en äkta vårlig optimism! Mina rådjur är stadda vid god hälsa och kräver idogt blodmjölande, men den här våren SKA jag besegra dem!
SvaraRaderaBlodmjöl? tycker du verkligen att det funkar alltså? Kanske är den norduppländska rådjursstammen av ett mer förhärdat slag som bara ser blodmjöl som en pikant krydda till allt annat som den glupskt förtär. Napalm och trampminor är det enda vi har kvar att testa nästa gång stammen vuxit sig stor igen.
SvaraRaderaBlodmjöl, jovisst! Men inte de där pinnarna som man dränker in med blodmjölskladd. Jag går runt i trädgården och pudrar tulpan-och krokusblad och annat rådjursattraktivt med torrt blodmjöl direkt ur paketet. Det gäller bara att komma ihåg det-eller inte vara bortrest- när det har regnat. Förra året klarade sig nästan samtliga tulpaner. För första gången någonsin.
SvaraRaderaHär i norr har vi knappt ett enda rådjur,(Fördel Norrbotten?) de frös nog ihjäl när det var -41 grader kallt. Det kanske även halva beståndet av trädgårdens växter också gjorde, vi får se när våren kommer om en sådär två månader.
SvaraRaderaHa det fint.
41 grader!!!
SvaraRaderaNu snackar vi!
Vi närde planer på att donera en hästkastanj till dig eftersom vi inte riktigt trodde på dig när du sa att den inte skulle klara sig i Brännberg. Numera är hästkastanjer nämligen mycket härdigare än vad norrlänningar tror. Men nu blev till och med vi tveksamma. 41 grader! Vad kan överleva då??? Klarar sig ens fjällbjörk?