Husockupanterna

Vi har ju redan tidigare berättat om Kevin och Jeanette, de två norduppländska skator som bestämt sig för att flytta ut på landet. Närmare bestämt till vildapeln alldeles utanför vårt köksfönster.

Oss veterligen har vi aldrig godkänt deras byggplaner och inte heller har vi någonsin önskat oss fler skränande grannar. Vi borde naturligtvis satt ner foten omedelbart och vräkt dem. Men hur det nu kom sig blev det aldrig riktigt av. Det var liksom något lite rörande över det unga, ganska småväxta skatparet, som inte riktigt uppvisade den typiska list och förslagsamhet man är van att se hos deras artfränder.

Valv och trädäck - trendkänsligt i Norduppland!

Inte heller vågade det ängsliga paret riktigt ta steget och flytta in i drömkåken, när allt kom till kritan. Efter att bygget var färdigt har de endast besökt det dagtid. Denna senfärdighet har nu visat sig vara ett stort misstag.

Hotell Pimpinell i vinterskrud

På en annan del av tomten, i det skyddade fort som den stora pimpinellrosen erbjuder, bor den ständigt växande klanen pilfinkar, som delar sin tid mellan att expropriera tomtens alla fågelholkar, föröka sig ohämmat och däremellan förse sig med osannolika mängder hampa och solrosfrö. Denna klan har nu fått ögonen på den utmärkta boning som det stackars unga skatparet med egna näbbar och klor byggt.

Närhelst man kikar ut ser man nuförtiden minst fem-sex glada pilfinkar som inspekterar och inventerar Kevins och Jeanettes boning. ”Här ska vi ha lekrum och här blir en bra matsal”. Nedanför sitter Kevin och ser sorgsen men villrådig ut. Survival of the fittest - naturen är då sannerligen grym!