onsdag 3 februari 2010

Svenska träd: Sällistoppen del 3

Nå, så vilket är då Sveriges ovanligaste träd? Ni ska få några ledtrådar. Utöver att idag vara rarast är detta också vårt yngsta träd i betydelsen att det är det senaste för egen maskin invandrade. Detta tros ha skett för cirka 1.000 år sedan, i slutet av vikingatiden, och redan ett par århundraden senare hade trädet nått sin största utbredning. Längre upp än till Småland hann det dock aldrig innan medeltidens klimatförsämring satte stopp för vidare expansion.

Idag finns trädet i vilt tillstånd endast kvar på en enda plats i landet. Det är en samling träd i en hage i Aggarp, söder om Svedala, som har överlevt ända in i vår tid. Svedala kommun har initierat tagit fasta på detta och upphöjt trädets löv till heraldik i kommunvapnet:


Heja Svedala!

Naturligtvis talar vi om naverlönnen, Acer campestre. Inte sällan blir detta upp till 15 meter höga träd blott en större buske när den planteras så långt norrut som Arboarkticum, men en vacker sådan med fantastiska höstfärger. Vi har förvisso några enstammiga exemplar som det ska bli spännande att följa hur stora de blir. Trädet växer lyckligtvis ganska fort.


Visst känns de igen från vapnet ovan?

Naverlönnens trubbiga blad går näppeligen att förväxla med något annat träds. En annan märklig företeelse trädet är behäftad med är att vissa exemplar får flertaliga vingliknande korklister så att stam och grenar i genomskärning blir dekorativt stjärnformiga. Det mest märkliga med naverlönnen är dock namnet. Bevisligen är det gammalt, förmodligen har det likt trädet självt invandrat från Tyskland men fortfarande har ingen språkforskare, vare sig tysk eller svensk, lyckats förklara på ett nöjaktigt sätt hur det uppkommit. Det kan låta som en petitess mer är de facto ganska unikt. Själva känner bara till ett annat sådant trädnamn – det urgamla nordiska namnet tall.


Inte bara sällsynt utan dessutom underlig

7 kommentarer:

  1. Underlig och sällsynt (vild) - men vacker! Man ser det ganska ofta i parker och trädgårdar här i Skåne. Faktiskt står det med på min önskelista också - om bara inte tomten vore så liten.....

    SvaraRadera
  2. Små tomtar är inte att förakta. Stora tomtar är mest till besvär och är dyra i grötdrift. Planterade naverlönnar är inte helt ovanliga här heller. En av landets största exemplar växer för övrigt mitt i de akademiska kvarteren i Uppsala.

    SvaraRadera
  3. Jag grävde upp en liten lönn i vår trädgård i Skåne för en massa år sedan och tog hem till Orust. Den har växt upp till en stor och rejäl buske. Precis som sina fäder och mödrar i Skåneträdgården.
    Min mamma trodde att det var en ginnalalönn, men vid närmare examination så är det nog en naverlönn. Bladen ser likadana ut som på er bild.
    Snön fortsätter att vräka ner. Idag har den knäckt tre tak i Uddevallatrakten. Och jag undrar hur mina rhododendronbuskar ser ut.

    SvaraRadera
  4. Då är det en naverlönn. Ginnalalönnen tillhör familjen spetsbladiga lönnar. Annars är den väl den lönn som påminner mest om navern, både i storlek, växtsätt, höstfärg och i fråga om frösättning. Båda lönnarna är kraftigt invasiva och frösår sig överallt där de inte borde.
    Hemskt att höra om ert oväder. Här i inlandet är det kylan och torkan som är våra väderfiender. Snöstormar drabbar oss sällan. Håller tummarna för dina rhoddisar.

    SvaraRadera
  5. Då får man väl ta en sväng om Aggarp i sommar, bara lite mer än ett stenkast härifrån /en timme med bil typ.
    Eva

    SvaraRadera
  6. Då ses vi kanske. Denna plats är ett måste på vår besökslista också.

    SvaraRadera
  7. Väldigt vackert träd.

    SvaraRadera