söndag 25 januari 2009

Fröodling i Arboarkticum – survival of the fittest

Nästan alla sårådgivare betonar vikten av att gallra bort groddar i såtråget. Det är säkert fler än vi som har svårt att släcka liv på det här sättet och kanske är det inte så nödvändigt som förstå-sig-påarna hävdar. Visst kan detta vara det bästa för att få så vackra och stora exemplar som möjligt – att satsa på att ge så få groddar som möjligt en så bra start i livet som möjligt (gärna med extra gödning). Men om syftet snarare är att få fram de mest livsdugliga plantorna, som klarar de tuffa villkoren i vår trädgård, så går ju en viktig urvalsprocess till spillo på detta vis. Våra egna empiriska försök visar nämligen att det inte alltid är det frö som gror först som automatiskt har de bästa förutsättningarna för ett långt och tåligt liv.

Om ni i likhet med oss hellre vill ha överlevare än utställningsexemplar så strunta i att gallra så mycket. Låt i stället fröna själva bestämma vem som är bäst lämpad att klara sig i konkurrensen. Efter en tid kommer någon eller några plantor ha trängt undan de övriga alldeles på egen hand – satsa på dessa i stället – utan att överdriva vill vi påstå att detta är en metod som redan utprovats naturligt i miljarder år. Kanske är det detta som är nyckeln till framgång när man liksom vi vill tänja zongränserna?


Andlig läromästare

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar