När andra växter bedjande böjer sig mot ljuset gör ormbunken precis tvärtom. Trots att krukan är placerad en bra bit ifrån vårt allra mörkaste fönster så är det inåt rummet och inte mot fönstret som växten är som frodigast. Det hela är märkligt, men ur estetisk synvinkel ytterst praktiskt!
Vår ormbunke är en alldeles vanlig spjutbräken, en Nephrolepis exaltata. Den inköptes för längesedan, som en söt miniväxt. Den är knappast varken söt eller mini längre, utan har på sin piedestal snarare en pampig fin de siècle-karaktär. Plantan har dessutom mängder av hängande luftskott som vi ska försöka ta rätt på och plantera i egna krukor.
I trädgården har vi många andra sorters ormbunkar, som vi säkerligen får anledning att återkomma till i vår, då ormbunkarnas stora galaföreställning går av stapeln.
måndag 12 januari 2009
Från mörkets dunkla vrår
Det är roligt med växter som har en alldeles egen syn på livskvalitet. Vad gäller krukväxter kan likformigheten ibland kännas lite trist: ständigt dessa krav på ljus och fukt! Men här har vi en riktig rebell: ormbunken!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar