Vi har tyvärr ofta haft anledning att beklaga oss över vildsvinet Barbro och hennes anhang när de levt rövare på tomten. Alla suggor har dock inte samma förmåga att ställa till oreda. Får vi lov att presentera en av Arboarkticums allra minsta invånare – den blott några millimeter stora gråsuggan Cecilia.
Bäst man tar det försiktigt så man inte halkar...
Jämfört med henne är till och med snökristallerna biffiga. Vad Cilla tycker om det vet vi inte men kylan tycks i vart fall inte bekymra henne. Inte mer än att allt går lite långsammare den här tiden på året. Gott och väl fem minuter tog det för den unga gråsuggefröken att passera över den lilla snöfläcken vi hittade henne på. Men till sist gick det och hon kunde krypa ner under några blötmysiga löv.
Ibland önskar man att man hade larvfötter
Inlägg
Trots denna rara presentation av fröken Cecilia, reser sig nackhåren på mig. Varför är jag så rädd och äcklad av dessa stackare???? Jag förstår verkligen inte, men Freud hade säkert vetat...
SvaraRaderaNej, det låter mycket märkligt.
SvaraRaderaCecilia är nästan sjukt söt - men så är hon också den absolut minsta gråsugga vi någonsin sett. Vi är inte fullt lika säkra på att vi skulle uppskatta henne lika mycket om hon var en halvmeter lång och envisades med att tigga vid matbordet.