Rosupproret

Att arboarkticer upplever ett visst nöje i att provocera har kanske inte undgått någon vid det här laget. Till denna typ av nöje hör till exempel att aldrig försumma ett tillfälle att påpeka hur lite vi gillar rosor - dessa taggiga och skräpiga gnällspikar.

Därför börjar det bli en smula bekymmersamt att samlartarmen i oss tvingar in ett ständigt växande antal rosenbuskar i trädgården. Vi kan skylla på att rosor är klassiska kloster- och medicinalväxter, som dessutom kan hänföras till lignosgruppen, men nog var det något av en chock att upptäcka att antalet rossorter hos oss snarare närmar sig trettio än tjugo. Nå, för att göra det bästa av den besvärliga situationen beslöt vi oss för att försöka hitta ett användningsområde för eländet.

För säker drift av en idog arboarkticer krävs stora mängder te av god kvalitet. Och faktiskt! I en teblandning gjord på kronbladen av apotekarros, mormorsros och polkagrisros kommer äntligen denna växt till sin rätt, med precis lagom ton av söt nektar och med doftassociationer till frodiga blomsterängar. Använd teet som madeleinekaka vintertid och minns med dess hjälp forna odlarsäsonger!

Några rosor visar sin bästa sida

I år ska blandningen även spetsas med bulgarisk oljeros och konditorros - men ärligt talat - det lär nog funka med vilken rosdjävel som helst...

Här är vårt recept:
En förpackning svart bas-te av god kvalitet (vi köper vårt billigt på en orientlivs i Uppsala)

En förpackning kardemummakärnor (finns i samma affär)

Lagom mycket torkade rosblad (gärna en del Rosa Mundi för den snygga färgschatteringen)

Blanda, dofta och avnjut med välbehag vintertid!