Valnötsnytt

Att döma av alla googlingar som brukar landa på vår text från ifjol ”Att välja valnöt”, anar vi att intresset för dessa träd är tämligen stort i landet. Därför kanske det är dags för en liten lägesrapport om hur det egentligen gick för vår då nyplanterade danskodlade äkta valnöt Margrethe, om vilken texten främst handlade. Det gick väl sådär, får man konstatera med facit i hand.

Margrethe som hon ter sig idag

Margrethe frös tillbaka kraftigt. Bambupinnen på bilden visar hennes ursprungliga höjd. Dock kanske man inte ska dra allt för stora växlar på detta. Helt nyplanterad i styv lera fick hon ju möta den värsta vintern i mannaminne. Snarare får man imponeras av att hon alls klarade sig. Vi har faktiskt flera andra fullt härdiga träd som frusit tillbaka lika mycket eller mer den gångna vintersäsongen, bland annat jolstret Göran och den kaukasiska vingnöten Olga. Nu, bättre etablerad och med sitt nya buskiga växtsätt, hoppas och tror vi att Margrethe ska klara av nästa, förhoppningsvis mer normala, vinter bättre.

En som inte är allt för nedslagen över att Margrethe fick det kämpigt är vår vackra manchuriska valnöt Valfrid, ovanför Örtagården. Som det nu artat sig har han ju återigen blivit trädgårdens största valnötsträd. Men han kommer inte att kunna vila på dessa lagrar någon längre tid. Inte bara Margrete kommer igen starkt, också en hel hoper svarta, gråa och japanska valnöter börjar sträcka på sig allt mer i kampen om det arboarktiska utrymmet.

Valfrid får äntligen lite befogad uppmärksamhet igen