Oro och frustration i Lunden

Plommonlundens väktare Mika-El var upprörd! Han flaxade från trädtopp till trädtopp som en osalig ande och var helt omöjlig att få att sitta still. Vi förstod genast att något förfärligt inträffat.

Mika-El var helt uppriven och rastlös...

Just vid ingången till Lunden satt Mika-Els lilla medhjälpare Gergils, en normalt bekymmerslös liten faun vi inhandlat för en spottstyver på en loppmarknad i Notting Hill. Gergils var inte alls lika hyperaktiv som Mika-El, tvärtom, han var deprimerad, på gränsen till apatisk och satt helt stilla och glodde tomt framför sig. Nu förstod vi allvaret i det inträffade.

...medan Gergils föreföll frånvarande

Tack vare vår myggslukerska Siouxsie hade vi kunnat ägna halva sommaren åt att få fason på vår eftersatta lund. Bland annat hade alla gångar rensats kliniskt från ogräs, bäddats med tidningspapper och försetts med ett nytt tjockt lager flis och nya tätare kantkedjor av stora stenar. När vi klev in i Lunden var detta synen som mötte oss.

Från vänster till höger: funkia, lungört, Dagens Nyheter, trolldruva

 

Från vänster till höger: pestskråp, Dagens Nyheter, myskmadra

...ja faktiskt mest Dagens Nyheter om vi ska vara helt ärliga

Det var inte längre någon tvekan vad som fått Mika-El att gå i spinn. Hon var tillbaka nu med hela sitt anhang och de var riktigt sugna på plommon. Vi syftar förstås på Barbro – Nordupplands mest missanpassade vildsvinsugga. Det är inte lätt att vara skyddsande när man har naturen emot sig! Stackars Mika-El!