tisdag 14 juni 2011

Helvetesmaskinen

Så har då det arboarktiska hushållet fått tillökning igen. Ännu en bensinhungrig tank att mätta. Möt Jörgen!

En av arboarkticernas chefer sa att vi skulle ha honom och att det kostade 300 kronor så då vågade vi inte säga nej. Jörgen lär vara en så kallad jordfräs, men exakt vad har man en sådan till? Seriöst alltså. Är inte det en så där helvetesmaskin som bara dödar daggmask och gör otäcka ogräsrötter till tusentals nya ogräsrötter. Är det någon som har någon erfarenhet av slika tingestar? Kan man ha någon glädje av dem också eller dricker de bara bensin och ställer till djävulskap?

Jörgen jordfräs - men... vad har man en så till egentligen???

6 kommentarer:

  1. Uppluckrad jord är vad träd föredrar, så en jordfräs kan absolut vara användbar

    SvaraRadera
  2. Arboarkticerna sa...

    Snyggt rim där Kalle. Tack för det!
    Hoppas du har tagit del av Sassafrasbuskens öde.

    SvaraRadera
  3. Ja, just det, uppluckring värre. I utanpunkts ungdom begick någon i bekantskapskretsen uppochnedvändandet av en gräsmatta för att anlägga grönsaksland. Men det var just det, emedan fräsningen gick på en eftermiddag, finns traumatiska minnen av att ogräsrensningen tog två månader....

    Men kanske är den effektiv mot mördarsniglar?

    SvaraRadera
  4. Ja, eller mot grannar. Tänk om Jörgen bara råkade få frispel och löpte amok i på granntomten...

    SvaraRadera
  5. Jodå, jag har tagit del av sassafrasens tragiska öde. Jag är ju nyfiken på fler träd i er lista, vore det inte trevligt med ett inlägg om era bäralmar (celtis) samt zelkova? Och Macluran förstås, om nu denna ömtåliga stackare överlevt.

    SvaraRadera
  6. Arboarkticerna svarar...
    Kul med en trädnörd!!!
    Eftersom du redan har hittat vår lignoslista får du många svar där Kalle. Fetade lignoser mår fortfarande bra, kursiva är frösådder som ännu ej testats på friland och de i normal stil är tyvärr utgångna. Generellt sett har vi dock större problem med sork och rådjur än med zonen. Den extrema sommartorkan i Norduppland tar också sin tribut - så det där med härdighet finns det ingen fullständigt facit på. Zelkovan som du frågar om mår utmärkt och har aldrig frusit tillbaka, trots ett ganska utsatt läge i styv lerjord. Citrusmullbäret däremot tillhör de få lignoser (tillsammans med Sassafrasbusken) som vi är rätt säkra på strukit med på grund av de två senaste kallvintrarna (mammutträd, brödgran och cedrar likaså). Dit hör möjligen också den vanliga bäralmen som fortfarande inte vaknat för säsongen, den kaukasiska bäralmen lever däremot, även om den var sen. Helt kört kanske det inte är för bäralmen heller. Vår Hickory, som ringbarkas av sork varje år, brukar inte vakna förrän i juli.

    SvaraRadera