Vi har tidigare påtalat hur lyckligt förskonade vi är från självsådda örter i trädgården. Ja, inte ens de ogräs vi vill ska sprida sig gör det i någon vidare omfattning. Dit hör bland annat det stolta kungsljuset, Verbascum thapsus, som vi gärna skulle se mer spritt. Denna bienna oumbärlighet i örtagården är första året en klädsam ullig rosett och blommar snällt det andra. Men sedan försvinner den nästan undantagslöst utan att efterlämna någon avkomma – vilket är något av ett mysterium i sig eftersom den sägs älska de torra och på andra sätt påvra förhållanden som vi tillhandahåller.
Ett ännu större mysterium är dock det silverkungsljus, Verbascum bombyciferum, som vi planterat intill husknuten av vedboden. Liksom sin nära släkting ovan är denna ört tvåårig, men det har vår planta inte fattat utan förbereder sig just nu för sin åttonde säsong i Arboarkticum. Varför envisas den med att hålla på på det här sättet och varför blommar den aldrig?
Ett ännu större mysterium är dock det silverkungsljus, Verbascum bombyciferum, som vi planterat intill husknuten av vedboden. Liksom sin nära släkting ovan är denna ört tvåårig, men det har vår planta inte fattat utan förbereder sig just nu för sin åttonde säsong i Arboarkticum. Varför envisas den med att hålla på på det här sättet och varför blommar den aldrig?
Snart dags för åtta ljus på tårtan...
Måhända är den trista förklaringen att den ogillar vårt klimat och våra korta somrar. Silverkungsljuset härstammar nämligen från Greklands bergstrakter och torde således vara den ursprungliga nyttoväxt som man redan under antiken använde mot halsont, hosta, eksem och svåra sår och vilkens användningsområde man i senare tid överfört på vårt vanliga kungsljus. (Vi ska här inte blanda in en tredje officinell sort – läkekungsljuset, Verbascum phlomoides, som också finns i Grekland men har lite andra läkeegenskaper).
...men fortfarande ingen blomma!
Det de båda kungsljusen haft gemensamt redan från början är däremot deras stora duglighet som facklor. Doppade i tjära utgör de oöverträffade kandelabrar, värdiga en kung, och vissa menar också att det faktiskt är så som örten fått sitt svenska namn. Tänk på det så här års – förbanna inte mörkret, tänd ett kungsljus i stället!
Inlägg
Undrar: har det prövats hos er? Det där med tjära, alltså?
SvaraRaderaSkam och sägandes, nej. Vi tycker fröställningarna är så vackra där de står på vintern att vi inte förmått oss till att offra någon än (dessutom när vi ju fortfarande någon slags naiv förhoppning om att de ska börja fröså sig på egen hand någon gång).
SvaraRaderaHär har man varit på lite semester i det gamla hemlandet, lugnt förvissad om att man inte skulle missa några inlägg från Arboarkticum. Men icke, inte kunde han hålla sig ifrån tangentbordet särskilt länge. Kul att läsa igen! Jag ser att vi prenumererar på samma trädgårdsmagasin! Som sagt en klassiker. Inledningsvis blir man förstås bara flabbergasted (som vi säger här, bara ordet i sig är fantastiskt) av alla gods och enorma trädgårdar. Efter ett tag kan man faktsikt inspireras - om jag nånsin blir med trädgård i SVerige ska jag se till att den blir lite mer "skulptural", nåja, med mer struktur och pregnans iallafall. Det är det enda som riktigt fungerar visuellt, och fortfarande är vackert, under långa månader av vinter och allmän växtvila. Och kan göras i litet format!
SvaraRaderaCamellia, äntligen är du tillbaks! Och vi ber att få påpeka att vi hade en hel veckas bloggsemester - och möjligen blir det ännu mer av den varan igen, ganska snart.
SvaraRaderaMisstänkte väl att Gardens Ill. var i din smak - sober och elegant! Struktur? Hm. Jo, i något av våra kommande liv borde väl kaoset tämjas... Men det var ju det där med de fyra trädgårdsmästarna som av någon märklig anledning aldrig infinner sig...