onsdag 1 september 2010

Månadsbilden nummer 8: Våga vägra höst

Så tog augusti slut och man undrar som vanligt vart sommaren tog vägen. Men går man en runda i trädgården så finns den ju fortfarande där, sommaren, vid ganska god vigör. För vad betyder väl ett månadsskifte när floxen fortfarande står hög och stolt och rudbeckiorna aldrig varit grannare?

Och på månadsbilden syns ett av semesterprojekten - ett helt nytt ben sticker plötsligt ut från Lavrabatten!

Enbent rabatt

Det nya benet består av en djup och mullrik rabatt i gräsmattans nivå, och några små, upphöjda stenpartidelar med lätt sandjord i mitten. I sandjorden växer nu till exempel ett antal små tibastar (en ny passion!) och olika sorters saxifragor. Runt kanten närmast gräsmattan har inte mindre än tre olika sorters cypridedium-orkideer fått ta plats tillsammans med några av de perenner som drivits upp i Arboarkticum under året: glaucidium, primulor och den spännande Elmera racemosa. En magnolia Aashild Kalleberg står allra längst ut, med specialbearbetad jord kring fötterna, som en liten muta från vår sida för att få den att fokusera på annat än kalla arboarktiska vintrar och kalkhaltig berggrund.

Huruvida det ska vara stenkant runtom
eller inte är ännu icke beslutat.

Alla de nya invånarna i rabatten är kanske inte rara i bemärkelsen sällsynta - men är inte den här lilla barr-killen gulligt rar så säg?

Fluff! Thuja Occidentalis 'Teddy'

På andra sidan rabatten, i de äldre delarna, blommar det för fullt. Den eldiga, röda bergvallmon 'Frances Perry' har vi blivit varnade för - den sägs vara en riktigt irriterande fröspridare - men inte kan man rycka upp någon som lyser upp sensommarkvällar så här?

Intensiv och invasiv

En dam med helt annan karaktär är den ljuva porslinsanemonen. Den rusar som vanligt fram och gör sig till framför kameran så fort man går ut, och ger sig icke med mindre än att den får synas på bloggen ännu en gång:

Linslusen Anemonopsis macrophylla

Nu håller vi alla tummar och tår för att den första nattfrosten ska hålla sig borta länge än. Än så länge ser det hoppfullt ut. Och det allra bästa av allt: det finns fortfarande plats kvar för fler inköp till det nya rabattbenet. Mums :-)

3 kommentarer:

  1. Det är ju helt otroligt vad ni fixar och donar för att tillfredsställa era växter! De kan väl inte annat än att buga och niga och breda ut sina rötter i tacksamhet...

    Det är snyggt med sten kring planteringen. Fast hos mig slutar såna projekt oftast med att stenen blir överväxt med gräskant som avancerat för långt. Hur det nu går till.

    SvaraRadera
  2. Jamen det här med sten som kant alltså - det är ju precis som du säger - plötsligt är de överväxta med gräs, och så försöker man köra trimmern och på köpet slinker det med halva perennplantor av de som stod närmast! Vi lutar åt att köra utan sten den här gången, och i stället ansa kanten med vår nya kantskärare.

    SvaraRadera
  3. Å, berätta gärna hur det går! Jag brukar blunda och bita ihop tänderna när maken går loss med trimmern. Den skördar nya offer varje gång. Så istället för att gnälla planerar jag att resolut införskaffa lämplig kantskärare och göra jobbet själv.

    SvaraRadera