Ungefär samtidigt som utomhustemperaturen återigen steg till riktigt drägliga nivåer visade sig det obönhörliga, oåterkalleliga tecknet på att nu är hösten ändå här:
Den första tidlösan har slagit ut.
- Höst?
Spröd och genomskinlig står den där och ser faktiskt ut som att den skäms en smula. Den anar kanske att den inte borde ha klivit ur jordbädden så arla, urbota tidigt? Runtomkring trumpetar sommarblommorna ilsket att höstbudbäraren borde tagit sig en rejäl sovmorgon.
Ljudligast av alla domderar den kaukasiska klockan, Campanula dolomitica, som är inne på sin tredje blomningskonsert för året och ilsket förnekar att det skulle kunna förekomma något så obegripligt hänsynslöst hemskt som frostnätter.
- Sommar!!!
Högt ovanför stenpartiet ser gurkörten moderligt ner på de tjafsande lökarna och perennerna och är trygg i sin förvissning om att hon kommer att självså sig lika bra nästa säsong som denna, oavsett tidpunkt för höstens ankomst.
- Lugn, bara lugn.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar