Premiärblommare

Varför i allsin dar visar vi en bild på något så gement som rosenhallon? Jo, det är en nyttig påminnelse om hur lång tid det tar att etablera även de mest invasiva lignoserna i vår styva lerjord. Vårt enda lilla rosenhallon planterade vi redan för fem år sedan, men i den värsta leran vi äger. Därför är det först idag, midsommardagen 2011, som vi får uppleva dess första blomning. Från och med nu tror vi dock att det blir mer av den varan. Till och med mycket mer.

Rosenhallon premiärblommar på tomtens lerigaste plats

En annan lite ädlare ros premiärblommar också just nu. Det är den bulgariska oljerosen, Rosa damascena 'Trigintepetala' som också den bott på sin plats i många år utan att mäkta med att blomma. I oljerosens fall handlar det inte så mycket om styv lera utan att den är samplanterad med vår manchuriska valnöt Valfrid, som effektivt skuggat den stackars rosen. Först i år har Valfrid blivit så pass uppstammad att tillräckligt med solljus nått fram under grenverket och möjliggjort rosblomningen.

Bulgarisk oljeros, fram till nu i skuggan av Valfrid

För en dryg månad sedan berättade vi om att en gullgentiana i Örtagården var på väg att blomma för första gången i Arboakticums historia. På midsommarafton var hon ännu så här maffig:

Arboarktisk gullgentiana i midsommartid

Likväl är den mest efterlängtade premiärblomningen av alla just nu en annan. Redan i december 2009 berättade vi om vårt silverkungsljus, Verbascum bombyciferum, som aldrig ville blomma. Idag, hela nio år efter utplanteringen, ser det ut så här. Inte undra på att vi är nöjda med årets midsommarhelg:

Äntligen, efter snart ett decennium! Och det var i grevens tid, för nästa helg
börjar vi riva vedboden intill vilken silverkungsljuset är planterat.