Mer höstlöv

Som grädde på moset, efter den fantastiska sommaren, blev det ju verklig brittsommar i år (just nu dryga 16 grader utanför fönstret och då är det ändå bara förmiddag). Dessutom ligger vi för en gångs skull i fas med alla höstens trädgårdsmåsten. Exempelvis är redan nästan hälften av alla träd innätade. Vad mer kan man begära? Tja, kanske att man fick tillbringa ännu mer tid i trädgården - på vardagar till exempel? Om man hade fått det hade man just nu kunnat beskåda än mer av den höstfägring vi visade förra veckan.

 

Utmärkelsen för trädgårdens grällaste höstdräkt i år går tvivelsutan till den vanliga ginnalalönnen. Visserligen är den ju känd för sin höstfärg, vilken kanske är själva skälet till att många föredrar denna underart i stället för den rena, i våra ögon annars maffigare Acer tataricum, men så skrikigt metalliskt röd som i år har vi inget minne av att den brukar vara. Ett resultat av den nyss nämnda sommaren måhända?

Ilsket röd ginnalalönn

Att kalla ginnalalönnens ilskna höstfärg för smakfull är väl däremot tveksamt. Då tycker vi bättre om hur bergkörsbäret beter sig i år. Här kan man tala om ett mer sofistikerat skådespel i alla jordens färger, utan att för den skull kännas konstlat och effektsökande.

Bergkörsbäret Börje i Körsbärslunden...

...firar just ju triumfer i hela färgpaletten från djupgrönt, via brandgult

till lila, ja nästan blått.

 

Asken är ju inte känd för några höstfärger, tvärtom. Men inte heller den är opåverkad av den långa sommaren. Trots att den påstås vara det träd som gör höst först av alla (hos oss brukar det dock vara häggen av de inhemska träden) har den hittills inte gjort några som helst sådana ansatser än. Att asken, så här års, står lika grön och grann som i juli, samtidigt som balsampoplarna redan står mer än lovligt kala, tillhör verkligen inte vanligheterna.

Vår största rena ask, Uffe,...

...tror inte på allt snack om höst