Nä, den hägrande vintern var visst bara här och nafsade lite i lövverket innan den drog sig tillbaka igen. Fortfarande är det en lång, ljum och helt fantastiskt vacker höst. Någon hotande höststorm har vi heller inte drabbats av. Därför firar vi med att fläska på med några till av säsongens högtidsstunder.
Till exempel har klätterbenveden frukt för första gången. Läckert!
Klätterbenveden har inte alltid trivts i den styva leran.
Men i år har den satt fart på allvar.
Och böjer man sig fram och tittar noga har även vintergrönan dekorativa bär just nu.
Vita vintergrönebär
Och som en av de sista lignoserna firar just nu vårt japanska nashipäron (sandpäron) kulörta triumfer i bladverket. Det är bara att slå fast att den långa, varma sommaren också var bra för trädens höstfärger. Vackrare höst än så här har vi nog inte upplevt.
Nashi brinner - sandpäron sprunget ur Ica:s fruktdisk
Men vi är naturligtvis inte dummare än att vi förstår att allt det här också har ett slut och att råbockens egen sex månader långa häxsabbat snart är här. I år har vi valt en ny strategi för att om möjligt hålla det hornbepansrade djävulskapet stången. Till att börja med har vi förlängt staketet ända fram till lekstugan.
Ännu ej helt färdigmålat, men likväl förlängt, staket
Sedan har vi från lekstugan satt upp ett cirka 80 meter långt, tillfälligt viltstängsel fram till staketets andra ände på Vallen bakom Stenpartiet. På så sätt har vi förhoppningsvis lyckats viltsäkra i princip halva tomten, åtminstone mot lite större vilt. För att själva kunna forcera det nyrustade fortet har vi kompletterat bygget med en provisorisk grind på framsidan.
Provisorisk grind i säsongsanpassat viltstängsel
Men, men, men. Säg den glädje som varar för evigt. Det mindre viltet som inte låter sig störas av något stängsel gjorde sig snabbt påmint. Det här nya inre hotet - förmodligen vanliga husmöss - har vi veterligen inte haft några problem med ute i trädgården tidigare. Men någon gång ska väl vara den första för allting. Tyvärr var det ingen mindre än vårt stora, stolta citrontörne (Poncirus trifoliata) som fick smaka på mössens skarpa tänder. Fast om han inte överlever vintern nu har vi ju i alla fall någonting att skylla på. ;-)
Faran för skörbjugg på bygden delvis avvärjd.
Citrontörnet nästan fullkomligt avgnagt av tusentals små muständer
Inlägg
Er uppgradering mot nivå 'Fort Arboarticum' kommer förhoppningsvis hålla det gnagande och fejande patrasket på avstånd, men det var ju synd på det fina citrontörnet, snart går ryktet om dess läckerhet genom sorkgångarna i Norduppland, och snart kommer snön som skyddar de små ligisterna helt. Då hjälper det inte ens att inhysa alla bortglömda katter från Kattakuten i trädgården, men ni brukar ju vara duktiga på att skydda era växter, så ni hittar nog på något.
SvaraRaderaHa det gott.
Det där staketet blev jag verkligen förtjust i. Har ni tid och möjlighet så berätta gärna om måtten (den ser ju rådjurssäkert hög ut). Jag ser redan hur min nyinköpta kåk ska fortifieras in på detta vis.
SvaraRaderaHils, Odd
Hej Odd!
SvaraRaderaKul att du gillar vårt staket.
Idén har vi rakt av utan omsvep plankat från Zorngården i Mora. Läs mer här: http://arboarkticum.blogspot.se/2011/06/staketstart-i-raketfart.html
Vi har dock, som du kan se, valt lite vekare virke än Zorn. Hos oss är stolparna (70x70) 175 cm höga, och gärdsgårdsstörarna 190 cm höga. Vanligtvis har vi två meter mellan stolparna och störarna sitter på 2 dm:s mellanrum, det går således tio störar från stolpe till stolpe. Ribborna (45x45) som störarna är fastspikade på är fästa på stolparna 45 respektive 160 cm ovan jord och när störarna spikats upp har vi ställt dem på en pepparkaksburk på marken. Summa sumarum blir staket alltså ungefär 210 cm högt och i vårt fall 148 meter långt.
Bästa hälsningar
/A
Det må jag säga är ett rejält staket!
SvaraRaderaJag får nog nöja mig med en något litet lägre variant för att inte få kommunen på mig, men lyckas jag bara få tag på störar får det bli en sådan variant.
Stort tack för måtten! Och lycka till med rådjursmotandet!
Hils, Odd