Mysteriet Mulle

Men vad har hänt här med vårt äldsta och mest högavkastande mullbärsträd? Jo, Mulles placering var inte idealisk. Dels inkräktade han på den intilliggande pionrabatten, dels skulle han inom en snar framtid ha vuxit sig alltför stor för att åkerutsikten från köksfönstret skulle kunna behållas intakt.

Mulle bor inte här längre...

Mulle fick därför helt sonika finna sig i att bli förflyttad till vallslänten borta vid staketet. Noterbart är att detta var andra gången Mulle tvangs utstå denna omilda behandling. En gång tidigare när Köksträdgården skulle expanderas gick det till på samma sätt. Förhoppningsvis kom det även denna gång med tillräckligt många av Mulles illgula rötter för att han på sikt ska repa sig och fortsätta med att vara den glädjespridare i trädgården som han hittills varit.

...men väl här, i vallslänten,

närmsta granne med en zelkova, ett korkträd och tre olika vingnötter

Morus 'Mulle' är emellertid ett mysterium på många sätt. Exempelvis tycks höljt i dunkel vilka som är denna superhärdiga korsnings föräldrar. Tidvis har det talats om att koreansk mullbär skulle vara inblandat på något sätt men detta tycks numera avskrivet. Man undrar om ens Balsgård som avlat fram Mulle själva har någon riktigt koll längre?

Ett stort frågetecken måste också resas för hur Mulle egentligen ser ut och hur bären smakar. Vår originalmulle, som är den som förekommer på de här bilderna, inhandlades som en pytteliten kruka av Örtagårdens Plantskola i Vinslöv, på den tiden då man fortfarande sålde postorderplantor och inte bara frön och chili. Hur mycken man än försöker att stamma upp honom förblir han alltid en kraftigväxande buske som ger rika skördar av ganska goda bär.

Originalmulle vägrar låta sig tuktas till träd

Annorlunda är det med vårt andra Mulleträd, som köptes på en vanlig handelsträdgård några år senare. Den killen är uppstammad sedan dag ett och har aldrig kommit på tanken att knorra över det. Däremot har han inte alls lika stor tillväxt som originalmulle och märkligt nog varken lika många eller lika goda bär. Visste man inte bättre skulle man inte tro att det var fråga om samma träd.

Nu tillbaka till Balsgårds avelsverksamhet för av en ödets nyck har just vi kommit över stucket och rotat skott av vad som påstås vara den ena av Mulles föräldrar. Moderplantan (till vårt skott alltså) kommer från ett av de största och vackraste mullbärsträden vi sett i hela landet. Trädet står hos goda vänner till oss i en fantastisk samlarträdgård i trakten av ökända Knutby här i Uppland. Varje år dignar trädet av mängder av välsmakande mullbär som omhändertas till allehanda välsmakande produkter. Kanske hade det varit bättre om Balsgård lanserat denna förträffliga förälder än den ohängda avkomman Mulle, som verkar vara mera lynnig och kan bete sig lite hur som helst? 

Rotad skott från den ena av Mulles föräldrar

Nästa vår ska vi plantera ut skottet från detta träd, som alltså tycks ha alla åtråvärda egenskaper ett mullbärsträd kan avkrävas. Till exempel kan vi nämna att det lilla skottet, stucket på försommaren i år, redan blommat rikligt och till och med gett frukt.

När vi ändå befinner oss i växthuset och snackar mullbär måste vi visa en bild på det här tjusiga pappersmullbäret som också skall ut på friland i vår - trots namnet är det emellertid inget riktigt mullbär. Däremot är det en av de där klassiska zonknäckarväxterna som vi ännu inte testat. Det ska bli spännande.



Pappersmullbär