Nä, nu får det räcka med frostskadade träd, snigelätna örter och skralt gulbrokiga blad. Det finns ju glada överraskningar också. Även om vår äkta valnöt Margrethe inte hade frusit tillbaka i våras har vår manchuriska dito Valfrid i Örtagården vuxit på sig så duktigt att han nu utan konkurrens är trädgårdens största valnöt. Och stilig är han också, eller hur?
Valfrid är ett stort träd nu
Vad vi inte hade noterat var att Valfrid under vintern blivit könsmogen. Eftersom vi heller inte märkte av någon blomning i våras så döm om vår förvåning när vi nyss upptäckte att han är översållad av små valnötter. Kul!!!
Julnötter i vardande
I sammanhanget kan det kanske också vara intressant att vi nyss i Valfrids grannskap planterat ut den manchuriska valnötens närmaste släkting, den kinesiska valnöten Juglans cathayensis. Enligt uppgift lär den vara mycket lik den manchuriska, bara betydligt sämre härdig. Kan kanske verka korkat att skaffa en sådan, men har man en samlarträdgård så har man. Nu har vi samtliga valnötter vi råkat på, inklusive en konstig hybridvalnöt från Arboretum Drafle.
Nypanterad kinesisk valnöt
Inlägg
Manchurisk valnöt är en riktig favorit och ett träd som jag försökt plantera in i vår trädgård under lång tid.
SvaraRaderaI år är första året som de klarat utan vinterskador, ett år då mycket annat frusit ned eller rentav dött.
Så kul att den ger nötter i år, hoppas de hinner mogna så ni kan så egna små manchuriska valnötsträd.
Kanske en framtida lund av manchurisk valnöt.
Jag hade i alla fall tänkt mig en manchurisk valnötslund här, jag har redan planterat fyra träd. Tre är dock små ännu men ett är bara ett par år efter "Valfrid" i storlek, så nu kommer jag gå och spana efter blomning de kommande vårarna. Jag trodde inte de började med sådant förrän de blev mycket större.
SvaraRaderaNä, inte vi heller.
SvaraRaderaDet var verkligen en angenäm överraskning.