Aldrig mera Span-igen del 1

Den minnesgode läsaren kan måhända erinra sig hur arboarkticerna redan i somras flaggade för att man denna vinter minsann ämnade försaka sitt älskade Madeira för att ge ett par Kanarieöar en chans. Vi har nu med en viss oro i kroppen varit borta från våra törstiga växter på övervintringen i tre veckor. Det längsta vi någonsin varit ifrån dem. Det bästa vi har att säga efter denna långa tid är att alla växter tycks ha tagit vår frånvaro med upphöjt jämnmod. Ingen har dukat under av törst. Alla verkar må bra.

Det är tyvärr mer än vad man kan säga att vi gjort under motsvarande tid då vi fått se mer av kanariska sjukhus än dess växtlighet. Redan på planet ner insjuknade den första arboarkticern i svåra magsmärtor och allt som hör detta till. På den vägen fortsatte i princip hela den första semesterveckan på ön La Palma vilken kulminerade i en tre dagar lång inläggning på öns Centralsjukhus med dropp och intravenös antibiotika. Vi ska inte plåga våra läsare med alltför ingående detaljskildringar från detta men för den som saknar den ofta framförda erfarenheten av att ha suttit i ett turkiskt fängelse kan vi nu hinta om ett fullgott alternativ – den la palmatiska sjukvården. Enough said!

La Palma anses av de flesta vara den vackraste av de kanariska öarna och är även en av de minst exploaterade. Att detta också hade en baksida, om något oförutsett, likt akut sjukdom, skulle inträffa, hade vi tyvärr valt att blunda för. I stället hade vi uteslutande lyssnat på locktoner om fridfullt paradis, världens brantaste ö (över 2500 m höga berg trots att ön bara är några få mil lång) och en av världens största vulkankratrar tillika en av Spaniens största och mest sevärda nationalparker.

 La Palma påminner till det yttre mer om Madeira än någon av de andra

Kanarieöarna. I teorin skulle den till och med vara mer sevärd än Madeira

eftersom den är ännu brantare, mindre exploaterad och har mer vulkaniska

och arkeologiska sevärdheter. I praktiken är dock sevärdheterna inte så bra 

som man hoppades och det är i allmänhet  för svårt att ta sig ut i naturen, 

i synnerhet på egen hand...

...och skulle man lyckas med det är lederna  betydligt tristare än Madeiras 

levador. De endemiska växterna är annars ungefär de samma. Här en av 

La Palmas berömda lagerskogar.

Det blev nu inte mycket vi fick se av denna grannlåt, men låt oss uttrycka oss så här: Av allt vi ändå fick uppleva anser vi att La Palma i minst nio av tio avseenden är underlägset Madeira för den som vill ha en helgjuten semester med växtfokus. Det är helt enkelt för svårt att klara sig här på egen hand, åtminstone om man inte är en fena på kanarisk spanska, vilket är det enda språk som talas här (inte ens läkarna behärskar något annat). Därför blir man likväl hänvisad till den måttligt utbyggda turismen, i regi av tyskar och holländare, och vilken är fruktansvärt ointressant och påfrestande. Vidare saknas det anständiga städer med acceptabla restauranger, affärer och inte minst sevärda parker. Till det yttre påminner La Palma annars mycket om Madeira men framstår i alla avseenden som mer bonnigt och mindre välfungerande, så varför åka till La Palma igen när vi redan hittat något som är så mycket bättre?