Fem i tolv-rapport från höstblom och kejsare

Vi vet att det finns läsare som tycker bäst om när vi skriver om våra mest kinkiga vänner och deras väl och ve. Den här gången tänkte vi glädja dessa lektörer med en mycket kort rapport från en av våra exotiska grannskap, så här just innan frosten obönhörligt kommer att slå till.

Hela sommaren har vi väntat otåligt på att vår trädrossling (eller surved som den också kallas), Oxydendrum arboreum, ska veckla ut sina många blomklasar. Och faktiskt! Nu i helgen kunde man för första gången skåda några få utfällda liljekonvaljliknande klockor.

Åtminstone två små survedsklockor hann slå ut innan frosten kom

Men då hade blötan och det svala klimatet redan förfulat de få kvarsittande löven gravt, så den omvittnade vackra höstfärgen fick vi aldrig uppleva. Vi räknar kallt med att trädrosslingen inte kommer att klara vintern, dels för att den enligt de flesta pålitliga källor är en zon 1(2)-växt, dels för att den är en extrem surjordsväxt och likt förbenat kommit att få bo i vår kalkleriga gräsmatta. Men vi har ju blivit glatt överraskade förr och om hon trots allt överlever lovar vi att flytta henne till surtorget i Lunden i vår.

Möjligen hinner fler slå ut, spännande, spännande

En till som blommar besinningslöst strax intill är den här praktkatalpan (zon 1) som vi ju visade för inte alls länge sedan. Men eftersom han (Satchmo kallad) nu blommat oavbrutet sedan i juli och det ju är oktober nästa vecka tyckte vi att han förtjänade att vara med på bild igen. För alla som hörde av sig senast och ville ha frön måste vi dock tyvärr meddela att det inte tycks bli några fröbaljor den här gången heller. Vi beklagar.

Satchmo fortsätter oförtrutet att tuta i väldoftande trumpeter

Ännu ett litet stycke bort är i alla fall någon som tagit notis om att höstdagjämningen faktskt har passerat. Den här östtyska kejsareken, Quercus dendata, som vi kommit i besittning av tack vare Larz Danielsson, håller som bäst på att snida om till sin orangeröda höstpyjamas. Riktigt hur härdig den här klonen är vet nog ingen, men vanliga kejsarekar brukar sällan bli långlivade i sämre zon än 2. Vi hoppas verkligen den klarar sig. De gigantiska ekbladen är verkligen magnifika.

Rodnande östtysk kaiser

Och när vi ändå är inne på kejsare måste vi naturligtvis säga något kort om våra kejsarträd, alltså Paulowia. Den vanliga ludna sorten tomtentosa har redan redan tappat alla blad och gått och lagt sig. Kanske beror det på den usla proviniensen Madeira, där vi emellertid samlade in fröerna på hög höjd. Efter att ha tillbringat vintern utomhus i krukor har de dock vuxit på sig bra ända tills nu. Annorlunda är det med den vitblommande sorten fargesii. Den är utplanterad först nu i somras men tycks så här långt inte alls störas av det avtagande dagsljuset och de allt kyligare morgnarna. Tyvärr tror vi det är en huvudlös taktik. En lite lagom avmognad tycker vi borde vara mer klädsamt. Hmm... här blir det nog till att hämta en filt till vintern.

Paulownia fargesii helt obekyrad om elementen omkring - så här långt