Gibbosum goes bananas

En gång i tiden samlade en arboarkticer på vildpelargoner. Eftersom en annan arboarkticer samtidigt samlade på medicinalväxter framstod den så kallade giktpelargonen, Pelargonium gibbosum som en självklar kandidat att införskaffa till de gemensamma samlingarna. De sådda fröerna grodde och blev till en av de fulaste pelargoner vi någonsin sett. Det var först då vi insåg att den groteska blomman inte alls fått sitt namn efter något medicinskt användningsområde utan för att den likt andra giktdrabbade har uppsvällda leder.

En av giktpelargonens uppsvällda leder

Typiskt nog är den sällsynt fula giktpelargonen en av de få som överlevt när merparten av den forna samlingen allt mer sjangserat. I snart ett decennium har den stått och skämts i gästrumsfönstret och inte gjort mycket väsen av sig, förrän nu!

Giktpelargonen blommar för första gången...

Enligt hörsägen skulle giktpelagoner dofta banan när de blommar. Men det påstås ju också att katsuror doftar pepparkaka (icke) och att nejlikrot luktar kryddnejlika (knappast va), så det där med bananen hade vi tagit med en stor nypa salt. Det hade vi inte behövt göra. Just nu fullkomligt stinker hela huset banan till följd av de blekgula små blommorna i gästrummet. Och just banan är det absolut värsta en av oss vet, densamma som tidigare samlade på vildpelargoner. Bingo!

...och plötsligt stinker hela huset banan