Detta är slutet

Arboarkticerna längtar ständigt till södern, men längre söderut än så här lär vi aldrig komma. Här tar nämligen trädgården slut, vi har, som man säger, nått vägs ände. Nu finns det inte längre mer odlingsbar mark att exploatera utmed tomtgränsen. Åtminstone inte åt det här hållet.

Ultima australis arboarktica

För den som noga studerat den arboarktiska kartan på hemsidan befinner vi oss på den del av tomten som fram tills nu gått under namnet Ängen. Det är väl lika bra att medge att denna experimentverksamhet blivit ett gravt misslyckande. Så gott som samtliga växter vi på ren chans planterat direkt i den obearbetade och usla jorden har strukit med under årens lopp, antingen uppätna av ondsinta gnagare eller kvävda av det höga gräset. Endast tre lignoser på platsen kan ännu sägas vara vid god vigör, vår blågran, en slånbärsbuske och en vanlig fläder.

Nu när halva ängen för första gången klippts ner till grämattenivå (se bilden ovan) påträffades två överlevare till, en liten grönpil och en tysklönn som mirakulöst klarat sig. Som belöning för sin tapperhet har de nu befriats från ogräs och fått en rejäl tilldelning god plantjord och täckbark. Dessutom har de begåvats med en nyplanterad granne - en koreansk stickgran (Picea koraiensis), inte att förväxla med de betydligt vanligare koreagranen Abies koreana.

En sörmländsk fostergran i exil

Utöver att kanske bli det sydligaste träd vi någonsin kommer att plantera har den lilla granen en egen historia värd att berätta. Vi har nämligen fått den av en plantskoleinnehavare i Sörmland, som var besviken på den. Hon tyckte nämligen att de koreanska granarna, av vilka hon hade massor eftersom de hade grott mangrannt, var alldeles för lika vanliga svenska skogsgranar för att kunna säljas. Möjligen hade hon till och med blivit lurad och fått fel frön av fröfirman, trodde hon. Vi fick granen för att kunna jämföra med de två andra exemplar som vi redan hade av samma träd, men köpt på annat håll.

Eva, om du kan läsa det här så kan vi meddela att alla tre granarna är mycket lika, vilket väl ökar sannolikheten att du har fått rätt frö. Med tanke på hur små de fortfarande är tycker vi också att de är betydligt kraftigare och tätare än vanliga granplantor. Det ska nog bli fason på de här små asiaterna också ska du se.

 
Så här ska förresten granen se ut som lite större, schysst va?