Som vi berättade härom sistens har vår mannaask Manfred, mitt på Gårdsplanen, dabbat sig rejält och därmed i realiteten försuttit sina chanser att en dag få bli Arboarkticums vårdträd. I fjol vid denna tid beskrev vi lyriskt hur Manfred blommade generöst. Kanske tog han i lite för mycket ty efter den här vintern har han helt bytt skepnad. Det enda som lever på stammen är tre små skott som skjutit ut under den nivå upp till vilken snön har skyddat.
Manfreds framtid ter sig en smula oviss
Det här var inte vad vi väntade oss av ett zon 3-träd som vi dessutom gullat med ganska rejält och till och med pyntat med julgransbelysning under årets mörkaste månader. Skäms, Manfred! Nu förpassar vi dig från hedersplatsen till en skamvrå på Åsen. Nu kan du på sin höjd få bli Arboarkticums solur.
Minsann. Klockan är nästan tre.
Men vi behövde inte vänta länge innan Manfreds efterträdare var utsedd och inhandlad. I svinottan på lördagsmorgonen gick planbytardagen för Trädgårdsamatörernas mellansvenska kretsar av stapeln. Denna gång i samband med en kufisk veteranmarknad i Malmköping. Möjligen var detta ett misstag. Ytterligt få plantförsäljare och ännu färre handlande trädgårdsamatörer hade orkat masa sig upp till säljstarten klockan 07:45, vilket gjorde att tvenne äckligt morgonpigga arboarkticer fick husera tämligen ostört bland de få stånden.
Trots magert utbud var flera av våra favorithandlare på plats: Eva från Odlarglädjen; Björn från Linudden och Jonas från Stolpens trädgård. Naturligtvis dammsög vi deras utbud tämligen omsorgsfullt. Men vi fick också stifta bekantskap med en för oss ny kontakt – makarna Ruff från småländska Djursdala. Och där i deras stånd bland en uppsjö rhododendron och solfjäderstallar stod hon och strålade – vårt nya vårdträd – den japanska skruvlärken Diana!
Larix kaempferi 'Diana'
Att vi inte kommit på det tidigare. Det är ju så självklart att vi nästan skäms. Naturligtvis är det ett träd av detta slag och med så outgrundligt vackra kottar som ska pryda Gårdsplanen framgent.
'Dina gröna kottar lovar mer - än dina granna grenar ger...'
Ja, inte bara vi blev störtförälskade. Så fort Diana kom på plats sträckte den närmsta grannen, den hittills namnlösa och småväxta jättetujan, på sig flera centimeter och viskade med hes stämma: Jag har väl sagt att jag heter Dragos?
Inlägg
Ett utmärkt val, har själv en 'Diana' och ju större hon blir desto vackrare är hon. Man kan nästan se hur hon skruvar sig och sträcker på sig för att visa upp sig!!!
SvaraRaderaHoppas att hon kommer att trivas!
Kram Ullis
Ja, det är ju nästan så att jag rusar åstad och inhandlar ett barrträd själv, synnerligen tjusiga kottar! Men, den potentiella medelhavsmänskan i mig ser mig fortfarande halvdåsa under ett lagom ymnigt beLÖVAT träd, med snyggt silat solljus genom.... Men jag vet att jag får bassning av somliga i Uppland (no names, vi vill ju inte peka finger).
SvaraRaderaOh, Diana var en riktig skönhet! Förstår att Dragos blev till sig.. ;)
SvaraRaderaHmm.. plantbytardagen låter som något jag hade velat vara med på... kanske nästa år...
Ha en skön vecka!
Att Ullis redan har en Diana förvånar oss näppeligen :-). Tryggt att höra att hon åldras med värdighet - fast inte heller det förvånar direkt. Det gör väl alla lärkar, utom möjligtvis tamaracken.
SvaraRaderaJovisst ska du gå på plantbytardagar, Anna-Karin. Det är absolut det bästa, billigaste och samtidigt trevligaste sättet att få tag på roliga och spännande växter. Själva besöker vi så många sådana träffar vi kan, i regi av alla möjliga föreningar (som man inte behöver vara medlem i).
Nämen Nilla...! Vid medelhavet halvdåsar man bäst under en väldoftande pinjetall eller i skuggan av en ceder. Det vet väl alla! Men varför välja? Gör som vi - skaffa ALLA träd!
Fast det så klart... det där med att hinna halvdåsa blir det lite dåligt med...
Anonym är alltså detsamma som Arboarkticum.
SvaraRaderaVad är det med Blogger nu för tiden??
Vi har inte själva kunnat kommentera på riktigt sätt på en dryg vecka nu??