Nu går det ett andäktigt sus över Arboarkticum. Det är nästan så att man tvingas byta till aftonklädsel och trippa försiktigt på tå fram till rabatterna - helst även tala med viskande röst, och för allt i världen använda sig av ett vårdat språk.
Vad är nu detta? Vad har framtvingat detta från arboarkticernas sedvanliga framfusiga beteende så väsenskilda kroppspråk?
Jo ni förstår: orkideerna håller på att slå ut.
Idag hovniger vi för Gisela, den tidigaste av våra fyra olika Cypripedium-sorter. Vi var allt en smula skärrade över Gisela, som bosatte sig i Arboarkticum så sent som i höstas, och fick uppleva ett stålbad till första vinter, med obeskrivliga vintertemperaturer. Detta har hon dock tagit med en klackspark och en nonchalant huvudknyck.
- Bah!
Cypripedium parviflorum x macranthos
vänder ryggen till
Hennes strålglans är så bedövande att kameran bländas, suckar och faktiskt slocknar helt efter två fotografier och tvingas uppsöka serviceinrättningen. Så kan det gå, när skönheterna i trädgården är alltför krävande.
Inlägg
Underbart med Guckuskor i trädgården.
SvaraRaderaSjälv är jag nog för feg för att pröva odla dessa primadonnor.
Trevlig kväll!
Jag bugar ända ner i myllan. Det kan man ju se, att de där hakorna måtte knocka både kameror och andra alltför närgångna.
SvaraRaderaLyckostar som har så pass förnäma damer i er trädgård. Låt de glänsa medan de kan.
SvaraRadera