Månasbilden nummer 12: Fullbordat

Faktiskt ganska likt... november, mars, februari och januari förra året...

Arboarkticum har nästan varvat solen sedan den första månadsbilden presenterades, och vi är tillbaka där vi startade. Snön ligger nästan exakt lika djup som för ett år sedan, och dagarna är (naturligtvis) precis lika korta som då. Vintern är på många platser i landet den vintrigaste på över hundra år, men i Arboarkticum är det hittills faktiskt bara en halvjävlig vinter - varken snörekord eller köldrekord har slagits. Än så länge.

Och arboarkticerna bidar sin tid. Långsamt, långsamt kommer även vi att vakna ur vår halvdvala och våga oss ut i det ännu så länge isigt fientliga landskapet. Den första laddningen frökataloger har gåtts igenom - vilket fick livsandarna att gäspa en smula. Nyligen fick vi äntligen ut de sista (mycket försenade) höstsådderna för kylning - och det var nästan så att det började spritta lite i grävhanden på köpet. Annars hasar vi likt skuggfigurer omkring bakom gardinerna och tröstar oss med drömmar om våren...

Så länge de fyrbenta odjuren inte "beskurit" rosorna är
vintern knappast särskilt hård i Arboarkticum.