torsdag 1 juli 2010

Månadsbilden nummer 6: I denna ljuva sommartid

Gräsmattan snart återställd efter Barbros höstattack

Så passerade juni – och det blev en alldeles riktig sommarmånad, trots att vi så länge tvivlade om sommaren verkligen skulle komma till Arboarkticum efter den gångna vintern.

I Arboarkticum har det märkliga hänt att det fallit en smula regn i juni. Det är vi inte bortskämda med – och vi njuter i allra högsta grad av vår ovanligt frodiga sommargrönska. På lite håll är bilden ganska lik månadsbilden från sista maj – men kryper vi närmare har det hänt så mycket att man nästan smäller av inför naturens obändiga livskrafter.

I stensluttningen hittade vi häromdagen våra allra första cyklamenknoppar, på den lilla höstcyklamen, Cyclamen purpurascens. Det är hennes sätt att belöna oss för den tjusiga övervintringen vi bjöd henne på, skyddad som hon var under ett äkta pressglasfat.


Bortskämd

Den vita bolltisteln, Echinops ritro 'Arctic glow', är förvisso ingen liten späd och ömtålig raritet, men ack så skulptural! Den förde tidigare en tynande tillvaro i en skuggig del av rabatten, men fick nytt liv när den gavs en plats i solen. Bolltisteln är en riktig fjärilsmagnet, och förra året dansade amiralfjärilarna lyckligt kring dess blommor. Vi gissar att de snart är här igen.

Formfast 1

Nedanför bolltisteln bor alprapunkeln, Phyteuma hemisphericum. Bilden säger allt. Vi avgudar den.

Formfast 2

Även bland buskarna i rabatten finns en individ som gillar knasiga former. Kasperbenveden, Euonymus cornutus Quinquecornutus, lignosernas egen joker, har börjat sy på sina lustiga mössor. Den hör till de växter som egentligen inte övervintrar i vår kalla zon - men en joker lyssnar ju knappast på några auktoriteter, och den vägrar låtsas om att kyla skulle bekomma den.

Formfast 3

Bakom en förvuxen julros har den blå nunneörten, Corydalis 'Craigton Blue', tagit sig rejält. Och nu när den äntligen blommar så frågar vi oss om den verkligen är så snygg??? Är den inte lite väl… artificiell?

Vulgär-blå?

Avslutningsvis bjuder vi på ännu en gökunge. Detta skulle vara en Trollius x cultorum ’Alabaster’ – en blekt, blekt cremegul, eller nästan helt vit smörboll. Vad säger man? Vi hade tänkt rensa bort den, men fick just syn på hur bra den gör sig i motljus. Vad säger ni – ska den få en chans?

Gökungefeber nu även bland smörbollarna

3 kommentarer:

  1. Den ska absolut få en chans, vilken lysande orange färg! Och så ber man att få gratulera till en lyckad blå nunneört. Den tillhör kategorin planterad och sedan för evigt försvunnen på Töllås.Och blått kan aldrig bli vulgärt, aldrig!

    SvaraRadera
  2. Ja, absolut! Den bör få en chans. Vanlig men vacker:) Blå nunnerört känns lyxigt. Lyx är gärna lite vulgo. So what! I juli är livet lyxigt och vulgärt - lite för mycket av allt, sol, bad, vin, sovmornar, hängmattor, blommiga kläder and so on and on:)
    Ha det vulgärt gott,
    Charlotta

    SvaraRadera
  3. Gult är ju en trädgårdsstyggelse, men okej då, fast bara i motljus. Häng något vitt över den resten av dan.

    SvaraRadera