Äntligen börjar det se anständigt ut i trädgården igen efter den värsta ogrässäsongen och den årliga nedskräpningen från pil och poppel. Men det har krävt ohemult mycket svett och möda under ganska många helger. Vad är det egentligen för masochister som öppnar sina trädgårdar på Tusen Trädgårdar den 29 juni? Nä, flytta tillbaka denna dag till mitten av augusti igen, så kanske (men bara kanske) vi kan tänka oss att vara med nästan gång.
Men vad är det för skräp som ligger på baksidesgräsmattan? Massor av torra hoprullade löv! Var kommer de ifrån? De var inte där nyss när vi klippte gräset.
Torra hoprullade löv förfular den nystädade gräsmattan
Hmm... det verkar vara almlöv. De måste komma från Alma (vår sju meter höga och lika många år gamla självsådda skogsalm, som slagit sig ner på Vallen vid det som då utgjorde tomtgräns - mycket vackert växt och en verklig prydnad för vilken trädgård som helst).
Alma söndagen den 6 juli.
Måtte det bara inte vara... Jäpp, jodå tyvärr, då var det klippt! (En snabb titt upp mot lövverket lämnar inte mycket över för spekulation). Nästan alla grenar i kronans topp har torkat - och fort har det gått. Länge trodde vi att vi med vårt utsatta läge, alldeles vid den yttersta utposten innan polarisarna breder ut sig, skulle klara oss. Vilken fåfäng förhoppning! Det är bara att inse att almsjukan nu även har nått Norduppland! Inom två år lär Alma vara död och med henne förmodligen även alla andra stora almar i grannskapet.
Almsjukan har fått fäste
Men minnet av Alma kommer för evigt att högtidlighållas i Arboarkticum. Den första söndagen i juli kommer hädanefter att gå under epitetet Almsöndagen. (Och givetvis kommer vi att fortsätta plantera almar).
Inlägg
Almsjukan är tragisk. Nere vid älven här står en enormt stor och mycket vacker alm, ifjol sommar hade den några grenar med gula löv och nu såg hela trädet ut som er vissna gren.
SvaraRaderaMen hur är det med askskottsjukan, har ni nåtts av den också? Här på västkusten finns knappt några friska askar heller kvar längre.
Jodå tyvärr.
SvaraRaderaAskskottssjukan är väl den av den fyra stora farsoterna (alm, askskott, ek och kastanj) som märkts mest av här uppe, så här långt. Redan när vi köpte huset för snart 13 år sedan hade askarna börjat dö, men denna sjuka verkar inte ha samma aggressiva förlopp som almsjukan. Långt ifrån alla askar tycks drabbas och flera av de askar som var drabbade för 13 år lever fortfarande och kämpar på även om de naturligtvis inte kommer att bli friska igen. Ek- och kastanjesjukan har vi inte märkt av alls, bara läst om i lokalpressen.